Äkta ljungsnärja växer på torr–frisk, solöppen och varm mark som hävdas genom bete eller slåtter. Örtrika, måttligt till svagt betade torrängar och vägkanter är vanliga växtmiljöer. Sällsynt kan den ses i slåtterängar eller på tuvor i kalkfuktängar. På några ställen växer den precis nere vid havet på strandvallar av grus eller skiffer. Ljungsnärja klarar ett visst mått av ohävd och kan finnas kvar på en igenväxande betesmark under ett antal år. Den missgynnas av hårt bete eller tidig slåtter och har försvunnit från lokaler med olämplig hävd. Som värdväxter är främst följande växter angivna: mellanlusern, solvända, gulmåra, backtimjan, liten blåklocka, fältmalört, rödklint och bockrot (Medicago sativa subsp. × varia, Helianthemum nummularium, Galium verum, Thymus serpyllum, Campanula rotundifolia, Artemisia campestris, Centaurea jacea, Pimpinella saxifraga). Däremot är snärjan, trots namnet, endast vid ett tillfälle noterad på ljung Calluna vulgaris.

Äkta ljungsnärja har spridda fynd över en stor del av Öland. Den är även funnen på Stora Alvaret i betade torrängar och gamla horvor. Uppgiften i Sterner (1938) att växten ofta är obeständig på sina lokaler stämmer inte med de erfarenheter som gjorts under inventeringen. Ljungsnärja har under goda år återfunnits på flera äldre lokaler. Vid parkeringen till Södviken, Persnäs sn, har ljungsnärja kontinuitet under minst 40 år. Där hittades växten 1979 (belägg i LD) och finns kvar än idag. Ljungsnärja håller ställningarna någorlunda på Öland men hotas av igenväxning eller alltför hård hävd. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss minskning i statistiska analyser (Frescalo).

Snärjor är klorofyllfria parasiter som fäster sig vid värdväxten med sugvårtor (haustorier). De gror och växer upp men så fort de hittar en lämplig växt tappar de förbindelsen med marken och får all näring och vätska genom sin ofrivillige värd. Bestånden av snärjor varierar mycket i storlek och livskraft mellan åren. Man kan under "snärje-år" på långt håll se stora fläckar med snärjor som helt trycker ner även den mest kraftfulla vegetation. År 2006 var ett ovanligt bra år för ljungsnärja. Samma år sågs söder om Byxelkrok ett bestånd som snärjde i en tall upp till ett par meters höjd!

Ljungsnärja kan ibland vara svår att skilja från vissa bestånd av nässelsnärja C. europaea. Ljungsnärja har en tunnare stjälk och blommor med utskjutande ståndare. Stiftet är längre än fruktämnet. Nässelsnärja har en grövre stjälk, ståndarna är inte utskjutande och stiftet kortare än fruktämnet.

Gammal, bofast.