rosettjungfrulin
Polygala amarella
Mer information om arten

Rosettjungfrulin växer på frisk–fuktig, kalkrik och välhävdad mark. Den är en vanlig art i betade, tuviga kalkfuktängar med älväxing Sesleria uliginosa där den ofta delar växtplats med majviva Primula farinosa och ibland även honungsblomster Herminium monorchis. Slåtterängar och skogskärr kan också hysa växten. Rosettjungfrulin växer sällan på kraftigt kulturpåverkade lokaler som längs diken, på dammvallar och i vägkanter. Ibland kan den hittas påfallande torrt som i tunn alvarmo som täcker kalkstenshällen, grusalvar eller torrängar med spridda enbuskar. Däremot är den idag mycket sällsynt som åkerogräs. I Sterner (1938) anges fuktiga ödeåkrar som en viktig växtmiljö; endast två aktuella noteringar finns från åkerkanter.

Rosettjungfrulin är en vanlig växt på Öland. Speciellt frekvent är den på Stora Alvaret där många lämpliga miljöer erbjuds. Många fynd finns även i Mittlandet, östra sjömarken samt västra stenkusten norrut från Alböke sn. Utbredningskartan visar hur växten undviker de kalkfattiga områdena, exempelvis stora delar av Bödas barrskogar. Rosettjungfrulin klarar sig väl i Ölands alla friska och kalkpåverkade naturbetesmarker så länge hävden fortsätter och inga näringsämnen tillförs.

Rosettjungfrulin har vanligen blommor som är mellanblåa men de kan sällsynt vara rosa, vita eller mörkblåa.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: här och där. Tidigt belagd Öland: E. Fries 1818 (UPS).

Utbredning

Funnen i 79 rutor = 83 %; allestädes = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar (i liggaren noterad från 32 socknar).

Förändring: Oförändrad ± 0 (som åkerogräs nästan försvunnen).

karta