Harris härstammar från västra, centrala och sydöstra Europa och anses även ursprunglig i delar av Danmark. Den rekommenderades förr som häckväxt men även för att binda flygsand. Buskarna är frostkänsliga och unga skott betas gärna av harar.

Harris växer solöppet–halvskuggigt på varm, torr, sandig mark som är närings- och kalkfattig. På Öland har den planterats på flygsandsfält och längs järnvägen uppe i norr, Böda sn. Därifrån har den sedan spridit sig ut i vägkanter, skogsbryn och kraftledningsgator. Harris växer längre söderut på ön i gamla sandtag, ödeåkrar, ljunghedar och vid ett tillfälle är den funnen i ett hässle.

Harris växer främst i sandiga områden vid Rälla tall Högsrum sn (odlad sedan 1923), Strandskogen Glömminge sn (första fynd 1975), Sandbergen Vickleby sn (första fynd 1959) samt uppe i norr nära gamla järnvägen från Skäftekärr till Fagerum i Böda sn (första fynd 1908). För övrigt finns spridda fynd på ön. Harris har haft en tydlig expansion sedan Sterner (1938 och 1986) och den är troligen ännu inte avslutad. Det finns fler sandiga områden på Öland som den kan erövra. I lämpliga miljöer bedöms harris uppträda invasivt.

I Nordamerika och Nya Zeeland räknas harris som en invasiv art som åsamkar skogsbruket stor skada. Växten koloniserar hyggen där den konkurrerar ut de små, planterade skogsplantorna (Invasive Species Compendium). Genom att sätta ut skadeinsekter som angriper plantor av harris har man försökt att kontrollera bestånden.

Kulturflykting, bofast.