Vätögontröst växer på periodvis fuktig, extremt kalkrik mark i finkornigt grusalvar eller kanten av vätar med kalkgyttja. Ofta delar den miljön med fårsvingel Festuca ovina och bågsvingel F. rubra subsp. oelandica men för övrigt saknas andra kärlväxter. Vätögontröst är endast känd från alvarmarker på Öland och Gotland.

Vätögontröst växer sällsynt i lämpliga miljöer på Stora Alvaret. Det har också gjorts något enstaka fynd från övriga småalvar men de är inte bekräftade av expert. Tidigare urskildes inte denna varietet varför det är svårt att uttala sig om eventuella förändringar men växten bör inte i nuläget vara hotad på sina lokaler.

Vätögontröst har en smal, ofta ogrenad stjälk. Om grenar finns sitter de lågt och är tydligt uppåtriktade, nästan som tryckta mot stammen. Hela plantan är mörkt rödbrun, blommorna är små och vita. Antalet noder under nedersta blomman är lågt, 4–6. Blomningen sker något tidigare än för exempelvis uddögontröst E. stricta var. stricta, redan första halvan av juli. Vätögontröst kan förväxlas med uddögontröst som också kan växa i grusalvar och vätar. I denna miljö blir plantorna av uddögontröst ofta spinkiga, kraftigt rödbruna och är då svåra att skilja från vätögontröst (Kolseth & Lönn 2005).

Gammal, bofast.