Grå småfingerört är en karaktärsart på välbetade, ofta kalkrika alvartorrängar, en växtmiljö arten delar med bl.a. solvända Helianthemum nummularium, fältvedel Oxytropis campestris och toppjungfrulin Polygala comosa. Grå småfingerört växer också på sprickrika kalkstensplatåer där den drar nytta av att växtplatsen tidigt värms upp av vårsolen. Ibland är den funnen i grusalvar och karster. Grå småfingerört förekommer tämligen allmänt i gamla sandtag, stenbrott, på sandiga strandvallar utmed havet samt i sandstäpp. Vid ett par tillfällen är växten funnen i glesare, planterade tallskogar på kalkrik sand.

Grå småfingerört är vanlig på Stora Alvaret, främst den norra halvan. Den är också frekvent inom Mittlandet där den återfinns på de torrängsfragment som ligger insprängda i hässlen och ädellövskog. Ibland kan den även växa på tuviga, ohävdade friskängar, en vanlig miljö i Mittlandet. Grå småfingerört följer bitvis den sandiga östra landborgen och den steniga västra landborgen. Norr om Borgholm tunnar fynden ut påtagligt, något som redan noterades i Sterner (1938). Grå småfingerört är delvis sparsamt förekommande längs västra stenkusten, en miljö som annars borde passa den synnerligen väl. Den är fortfarande en vanlig växt på ön men beroende av att Ölands naturbetesmarker fortsätter att hävdas. En viss minskning bedöms föreligga, främst på lokaler utanför Stora Alvaret.

Grå småfingerört har troligen uppkommit genom hybridisering mellan gråfingerört P. incana och småfingerört P. verna. Olika bestånd av grå småfingerört har en varierande grad av stjärnhårighet vilket skulle kunna representera återkorsningar med småfingerört.

Gammal, bofast.