Saltnarv växer på frisk–fuktig, saltpåverkad, lerig eller sandig mark nära havet. Den växer ofta i små försänkningar utefter stranden i den nedre geolitorala zonen. Den ses även i saltbrännor, på tångvallar och steniga moränstränder. Vid ett par tillfällen är den funnen en bit från havet, dels i en tuvig och frisk sjömark, dels vid en gammal avsnörd havsvik (numera med sötvatten).

Saltnarv är vanlig speciellt längs Ölands östra kust. Växten saknas nästan helt längs den västra kusten norr om Borgholm. Stranden är troligen där alltför exponerad och består mest av halvstora stenblock där saltnarv inte kan hitta lämpliga växtmiljöer. Arten förefaller ha samma utbredning som i Sterner (1938).

Saltnarv kan förväxlas med havsnarv S. media. Ofta växer de tillsammans och då ser man tydligt en skillnad i blommornas storlek och färg. Saltnarv är annuell eller kortlivad perenn och därför örtartad, foderbladen mäter 3–4,5 mm, kronbladen 2,5–5 mm och är mörkrosa med vit bas, antal ståndare 2–8 (sällan 10) och kapselns längd 4–6 mm. Havsnarv är perenn och något vedartad nertill, den har foderblad som är 4,5–6 mm långa, kronbladen mäter 5–6,5 mm och dess färg är rosa–vitrosa, antal ståndare 8–10 och kapselns längd 5,5–8 mm. Saltnarv har frön som kan vara ovingade eller tydligt vingade, ofta i samma kapsel; vingkanten är mer eller mindre fransig. Havsnarv har oftast frön med en tydlig och helbräddad vingkant. På mer instabila lokaler saknar fröna ofta vingkant (Jonsell 2001).

Gammal, bofast.