Borsttåtel är inskränkt till Europa och har i Norden en sydvästlig utbredning. Den växer kustnära på torr, mager, blottlagd och kalksvag sand. Vanliga växtplatser på Öland är mäktiga sandfält, betade sandgräshedar, dyner, gamla sandtag samt gles tallskog som planterats på gamla flygsandsfält. Borsttåtel växer på sandiga trädesåkrar och igenväxande ljunghedar. De flesta lokalerna ligger kustnära och arten är där en karaktärsväxt för "grå" sanddyner och sandgräshedar ett stycke in från stranden där den ofta växer i sällskap med sandsvingel Festuca polesica. Inlandslokaler finns framför allt i Högby, Köping, Bredsättra och Gärdslösa sn.

Borsttåtel har två egentliga utbredningsområden på ön, dels i de nordliga socknarna Böda, Högby och Källa, dels spritt och mer ojämnt på den mellersta delen av ön. Sedan Sterner (1938) har borsttåtel försvunnit från de sydligaste lokalerna på ön och under inventeringen återfanns arten i 17 mot tidigare 23 socknar. I norr håller den ställningarna bättre och än idag har den lokaler som ett pärlband längs hela Bödabukten, från Ängjärnsudden i norr och vidare söderut till Kesnäsudden, Högby sn. Eftersom den är beroende av sandig, störd mark missgynnas den av minskad markanvändning men gynnas å andra sidan av de riktade naturvårdsinsatser för att bevara sandhedar som skett inom Sandlife-projektet. En ökad näringstillgång i landskapet är däremot ogynnsamt för borsttåtel. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Borsttåtel är en av de snabbaste kolonisatörerna av blottad, sandig mark, förutsatt givetvis att den är etablerad sedan tidigare på lokalen. Detta syns tydligt på Gårdby sandhed efter utförd markberedning i naturskyddssyfte under de senaste åren. Borsttåtel har gett namn åt ett eget växtsamhälle ’Corynephoretum’, en viktig miljö för många ovanliga röksvampar.

Gammal, bofast.