smultron
Fragaria vesca
Mer information om arten

Smultron växer på torr–frisk och mullrik mark som är något kalkfattig, i alla fall efter öländska mått mätt. Vanliga växtmiljöer är glesare löv- eller tallskogar där smultron gärna dyker upp efter avverkningar eller när röjningar skett. Ofta finner man arten utmed skogsvägar, i bryn och den är speciellt vanlig i betade hässlen. Smultron återfinns även i öppna beteshagar och åkerkanter. Ibland ses det i slåtterängar och ruderatmiljöer som gamla stenbrott eller tippade jordhögar.

Smultron är en vanlig växt på Öland, speciellt inom Mittlandet, västra kustskogen och längst i norr i Bödas sandiga tallskogar. På Stora Alvaret och i östra sjömarken är det sparsamt och återfinns där främst i friskare betesmarker, i kanten av mindre skogsdungar och på alvarets urlakade torrängsryggar. På det skogfattiga sydöstra Öland är det fortfarande sparsamt med fynd även om smultron numera är funnet i samtliga socknar.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 1 juni 1741 som en av alla de arter han noterar sin första dag på Öland efter att ha landstigit vid Färjestaden (Linnæus 1745). Smultron kan du idag plocka ca 1 km norrut från hamnen, på lite kalkfattigare mark vid Möllstorpsläge. Tidigt belagd Borgholm: V. Bratt 1893 (OHN).

Utbredning

Funnen i 83 rutor = 87 %; allmän = 33 socknar (nyfynd Segerstad).
Sterner 1938 allmän = 32 socknar "på södra Öland mest i stenbrott."

Förändring: Oförändrad ± 0

karta