Äkta nattljus har troligen uppstått i Europa eftersom arten saknas i Nordamerika. Första nordiska fyndet gjordes 1821 i Uppsala. Växten odlades fram till 1900-talets början men ersattes senare främst med jättenattljus O. glazioviana.

Äkta nattljus växer solexponerat på torr, ofta störd och öppen mark. Vanliga växtplatser är ruderatmiljöer: jordhögar, stentippar, avfallsplatser och sandtag. Sällsynt växer äkta nattljus i åkerkanter, vägrenar, sandiga betesmarker och vildvuxna trädgårdar.

Äkta nattljus är vanligast i de västliga socknarna: Glömminge, Algutsrum, Torslunda och Vickleby. Utbredningen liknar mycket kartan i Sterner (1986) och växten har inte spridit sig ytterligare utan bedöms ha backat något. En orsak är att den sedan en tid tillbaka knappast förekommer i odling och därför inte får påspädning med nytt material. Jämfört med Sterner (1986) ses en minskning i statistiska analyser (Frescalo).

Inkommen och kulturflykting, bofast.