Stäppfibbla har troligen uppkommit genom hybridisering mellan kvastfibbla P. cymosa subsp. cymosa och den sydosteuropeiska arten P. echioides (Tyler 2017 b). Den är nyligen uppmärksammad men troligen ovanlig i Sverige. Förutom från Öland finns aktuella fynd från Östergötland samt äldre från Västergötland och Småland. Några äldre gotländska belägg närmar sig stäppfibbla men är inte helt typiska. På två av de aktuella öländska lokalerna växer den i kalkpåverkad torräng som är svagt hävdad genom slåtter; den tredje är i ett gammalt sandtag som numera hästbetas. Växtplatserna ligger skyddade, omgivna av trädridåer och troligen gynnas stäppfibbla av det varma mikroklimatet.

Stäppfibbla skiljs från kvastfibbla på fler stjälkblad (6–15) och att bladrosetten vid blomningen är mer eller mindre vissen. Stjälk och holkfjäll är tätt klädda med ljusa borsthår men holkfjällen har få glandelhår. Kvastfibbla har 1–5 stjälkblad, bladrosetten är inte vissen och stjälken har glesare med borsthår som är mörka nertill; holkfjällen är ofta glandelhåriga (Tyler 2017 b).

Gammal, bofast.