Tall växer på torr–frisk, gärna sandig mark som ofta är kalkfattig men ibland påfallande kalkrik. På Öland finns större tallskogar främst norrut i Böda och Högby sn. Även Köping tall och Rälla tall, i Köping respektive Högsrum sn, hyser rena tallbestånd med längre kontinuitet. Utmed västra sidan, från Glömminge sn och söderut till Vickleby, finns rester av större tallbestånd. Omtalad är Hundtallen på gränsen mellan Glömminge och Algutsrum sn (Ahlqvist 1822–27) men som numera bara hyser spillror av sin forna glans. Även i socknar som Föra och Persnäs fanns på 1700-talet en del berömda tallskogar. Under första halvan av 1900-talet planterades tall på det skogfattiga östra–sydöstra Öland, gärna i sjömarken, på alvaret samt utmed östra landsvägen. Träden i dessa dungar har nu fått en viss dimension och börjat avverkas. Enstaka tallar ses också i Mittlandets ädellövskogar och hässlen, på Stora Alvaret, och plantor dyker även upp i gamla stenbrott. Vid ett tiotal tillfällen är tall noterad i karstmiljöer. Den extrema torrsommaren 2018 gjorde att många planterade tallar dukade under och nu står som bruna skelett.

Tall är väl spridd över hela Öland och har ökat sedan Sterner (1938). Stora, grova tallar hittar man främst uppe i Böda Ekopark i naturreservaten Skeppersäng, Bödakusten östra, Bödakusten västra samt Masteträdsbeståndet med den berömda men numera döda Bogatetallen. En ökning jämfört med Sterner (1938) ses i statistiska analyser (Telfer).

Såvitt känt finns bara vanlig tall var. sylvestris på Öland.

Gammal, bofast.