Jordreva anses ursprunglig vid havet i övre strandområdet som på tångvallar, klapper och i buskage (Sterner 1938). Under inventeringen är jordreva endast noterad vid tre tillfällen på tångvallar men vid ett tiotal tillfällen på havsnära, sandiga torrängar. Idag växer jordreva oftast i lövskogar, alsumpskogar och hässlen där den påträffas längs skogsvägar, i bryn och gläntor. Växten gynnas av röjningar då den kan dyka upp över stora ytor. Något öppnare betesmarker, helst friska och endast måttligt hävdade, kan också hysa växten. Ibland är den funnen i åkerkanter, gräsmattor och ruderatmiljöer, exempelvis tippade jordhögar. Jordreva är mycket sällsynt på alvarmark men funnen en gång i karstmiljö.

Jordreva är främst funnen inom Mittlandet och den västra kustskogen. Speciellt på det skogfattiga sydöstra Öland är det glest med fynd. På östra sidans sjömarker är lövdungar ovanliga och därför även förekomster av jordreva. Även på Stora Alvaret saknas jordreva nästan helt utom i några skogsdungar och kanten av ett par horvor.

Plantor av jordreva har endera tvåkönade blommor eller endast honliga blommor (benämnt gynodioik); de sistnämnda är något mindre. Ibland kan blommorna vara rosa, detta är inte noterat under inventeringen.

Gammal, bofast.