spikblad
Hydrocotyle vulgaris
Mer information om arten

Spikblad växer på fuktig–våt, ofta sandig och näringsfattig mark. Den är indifferent till kalk men kan på Öland växa i ren kalkgyttja. Spikblad är småväxt, känslig för konkurrens och gynnas därför av kreaturens tramp som ger blottor i växttäcket. Vanliga växtmiljöer är betade frisk- och fuktängar, skogskärr, betade strandängar, kanaler och diken. Spikblad kan även växa vid större vätar och alvarträsk, sumpskogar, längs sjöstränder, vid grävda vattenhål samt dammar på golfbanor. I ohävdade agkärr som det svårforcerade Vedborms träsk, Högby sn, kan den finnas kvar en period men riskerar på sikt att försvinna.

Spikblad är vanlig inom de stora våtmarksområdena inom Mittlandet samt på den norra halvan av Öland (norr om Borgholm). Däremot är den ovanligare på den södra tredjedelen av ön, ett mönster som känns igen från Sterner (1938). Spikblad är sparsam på Stora Alvaret där den främst växer vid större träsk och sjöar. I den annars så artrika östra sjömarken finns en utbredningslucka på sydöstra Öland. En viss minskning bedöms föreligga och fortgående igenväxning av de numera ofta ohävdade kärren i Mittlandet gör att spikblad kan minska ytterligare framöver.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad: Linnaeus (1741). Spikblad är där endast noterad från Öland utan specifik lokal. Däremot beskrivs i Linnæus (1745) hur spikblad hittas vid kongsladugården ¼ mil från Kalmar när resesällskapet väntar på bättre väder för överfarten till Öland. Linné skriver om fyndet: "en liten växt, som ej heller blivit tillförna räknad ibland de svenske örter," Tidigt belagd Högby: M. Floderus 1853 (LD & S).

Utbredning

Funnen i 72 rutor = 76 %; tämligen allmän = 30 socknar (ej återfunnen Resmo, Segerstad och Gräsgård; nyfynd Ventlinge).
Sterner 1938 tämligen allmän = 29 socknar (Smedby, Segerstad, Gräsgård och Ventlinge 0); Sterner 1986 allmän = 32 socknar söderut dock sällsyntare (nyfynd Smedby, Segerstad och Gräsgård).

Förändring: Något minskande -

karta