Hårstarr är spridd i hela norra Sverige men sällsynt i de södra delarna av landet. På de fåtaliga öländska växtplatserna återfinns den på kalkrika, betade fuktängar och flertalet av dem bedöms vara gamla slåtterängar. Hårstarr växer ofta tillsammans med älväxing Sesleria uliginosa och honungsblomster Herminium monorchis. Notabelt är att på tre av de aktuella lokalerna är gulyxne Liparis loeselii funnen i närheten och på två lokaler har tidig ängsgentiana Gentianella amarella var. lingulata setts, båda sällsynta arter på Öland.
Hårstarr har aldrig varit särskilt vanlig på Öland men mindre ovanlig förr. Sterner (1938) ansåg den som spridd "på södra Öland sällsynt" medan Sterner (1986) skrev: "spridd… numera sällsyntare". Under inventeringen hittades hårstarr på endast sju lokaler, varav den senare inte återfunnits på tre av dem. Tillbakagången på lokalen vid Övre Ålebäck sammanfattar hårstarrens öde med 41 strån 2003 och 2012 endast två strån. Orsakerna till minskningen får sättas på igenväxningens lott samt den utdikning som skett av landskapet. När slåtterbruket i princip upphörde fick hårstarr det tufft. Den typ av kalkrika, hävdade fuktängar som hårstarr med sin svaga konkurrensförmåga kan fortleva i, försvinner i rask takt på Öland. Hårstarr är svårinventerad och lätt att förbise på grund av sin diskreta varelse. Det kan löna sig att finkamma kvarvarande kalkfuktängar, främst de lokaler där den noterades på 1990-talet. Hårstarr får numera betecknas som starkt hotad på Öland. Jämfört med Sterner (1986) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer). Observera att kartan i Sterner (1986) främst speglar äldre uppgifter, från 1800-talet och fram till 1930-talet.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Torslunda: Kåtorps gärde A. Ahlqvist i botanisk dagbok 1819. Först publicerad av Sjöstrand (1850) "i fuktiga ängar vid Böda, Kåtorp Torslunda socken, Mörbylånga och Smedby, i ett kärr söder om N. Möckleby kyrka." Tidigt belagd Kastlösa: J. Ankarcrona 1857 (LD & GB).
Utbredning
Funnen i 7 rutor = 7 %; sällsynt = 6 socknar.
Sterner 1938 spridd = 22 socknar; Sterner 1986 funnen i 28 rutor = 29 %; spridd = 21 socknar "numera sällsyntare" i Lundqvists liggare endast 3 aktuella lokaler.
Förändring: Starkt minskande ---
Lokaler
Böda: Äppelkullinjen västerut, längs skogsväg i ängsgranskog 635796 157528 LB & KGB 2008, ej återfunnen UBA m.fl. 2012. Persnäs: Knisa mosse 300 m norr fågeltornet, betad kalkfuktäng 632542 156321 BTi, BWe & AMa 2008. Runsten: Lopperstad österut, betad kalkfuktäng 628470 155615 TGn & UBA 2004, ej återfunnen 2012; Södra Bäck västerut, kalkfuktäng L. Stenberg 1983, återfynd igenväxande rikkärr–kalkfuktäng 628426 155131 UBA & TGn 2008, kvar men hårt trängd 2020. Torslunda: Tävelsrum ca 1 km SSO en planta, kalkfuktäng 627811 154616 ToK 2007, ej återfunnen UBA m.fl. 2013. Gårdby: öster om Övre Ålebäck, Sesleria-äng N. Blomgren 1923, återfynd Övre Ålebäck österut, betat rikkärr–kalkfuktäng 627619 155430 UBA & TGn 2003, kvar men minskande 2012. Stenåsa: Sandbyborg 800 m söderut, betad fuktäng mellan gamla strandvallar 626897 155103 UBA & TGn 2015.
Fynd 1986–1999:
Långlöt: Amunds mosse längs stigen mot Idegransholmen, ohävdat agkärr 629197 155350 UBA & TGn 1998. Sandby: Norra Näsby RS 1932, återfynd Norra Näsby sjömark, betad kalkfuktäng i tre skiften 627376 155438 UBA & TGn 1994–1998. Stenåsa: strax öster om Frösslunda, Sesleria-äng RS 1932, återfynd Frösslunda 800 m OSO byn, på gammal slåttermark? längs stig söder om ett odlingsröse 626822 154822 UBA & TGn 1998. Ås: Södra lundens parkering öster om, frisk och rik ängsmark UE m.fl. 1996.
