Ängsstarr är en karaktärsart för måttligt hävdade kalkfuktängar. Den ses även i skogskärr med ag Cladium mariscus, i rikkärrens källflöden tillsammans med axag Schoenus ferrugineus, alvarträsk, tokfuktängar, friska slåtterängar, större vätar och översilningsmarker. På svagt igenväxande, tuviga Sesleria-ängar med rörligt markvatten kan den bli marktäckande och växer där ofta tillsammans med slankstarr C. flacca och hirsstarr C. panicea.

Ängsstarr är vanlig i våtmarksområden i Mittlandet och på Stora Alvaret. Utbredningskartan visar var det finns kalkrik och fuktig mark på Öland. Däremot går den söder om Borgholm ogärna väster om väg 136; marken är där förhållandevis kalkfattig. Samma sak råder vid de stora isälvsavlagringarna i Köping och Lindby tall, samt i Bödas barrskogar längst upp i norr. I hårt uppodlad jordbruksbygd som Mörbylångadalen är förekomsterna fåtaliga. Som helhet får ängsstarr ännu betecknas som vanlig på Öland, fastän något minskande då lämpliga miljöer både dränerats och växer igen.

Såvitt känt finns på Öland endast vanlig ängsstarr var. hostiana.

Gammal, bofast.