Åkersenap är som namnet antyder en vanlig växt i åkrar och trädor. Minst lika frekvent förekommande är den i olika ruderatmiljöer såsom jordhögar, stentippar och grushögar. Åkersenap växer även i vägkanter, gårdsmiljöer men sällan i betesmarker.
Åkersenap är en vanlig och väl spridd växt över Öland. Endast på Stora Alvaret saknas den förutom vid några alvarbyar. Även i Bödas barrskogar dyker den upp på ruderatmarker och gamla soptippar. Åkersenap är en snabbväxande och konkurrenskraftig art som väl hävdar sig på dagens Öland där främst olika ruderatmiljöer erbjuder lämpliga växtmiljöer. Ingen nyupplagd jordtipp på Öland saknar åkersenap.
Åkersenap är frostkänslig varför plantor inte kan övervintra hos oss och därför är den bäst anpassad till att växa i vårsådda grödor. Groningen sker tidigt på våren. Därefter sker en snabb tillväxt, speciellt om marken är rik på kväve, vilket ger arten konkurrensfördelar gentemot långsammare grannar. Fröna bevarar sin grobarhet under lång tid i marken, enstaka studier har talat om 75 år (Mulligan & Bailey 1975). Åkersenapens frö är stora och svåra att rensa bort från utsäde av raps eller rybs. Växten är självsteril och behöver korspollineras av insekter.
Gammal kulturföljeslagare, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 2 juni 1741 nära Björnhovda, Torslunda sn. I en åker noterar han åkersenap som där växer tillsammans med penningört (Linnæus 1745). Tidigt belagd Borgholm: A Vinge 1885 (LD) conf. SSp 2000. Resmo: A Vinge 1885 (LD) conf. SSp 1999.
Utbredning
Funnen i 73 rutor = 77 %; allmän = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar (i liggaren endast noterad från 9 socknar).
Förändring: Oförändrad ± 0