Höstskallra växer på lite friskare mark och är främst noterad från alvarets tokfuktängar, betade kalkfuktängar och tuviga strandängar; någon gång ses den på sandstränder, längs diken och åkerkanter. Rikard Sterner anmärker att höstskallra växer på ängsmark framför allt på Stora Alvaret där han ansåg den ursprunglig.
Utbredningen för höstskallra är främst norra tredjedelen av Stora Alvaret och delar av östra sjömarken. Mönstret speglar kanske främst hur intresserade inventerarna varit av höskallra och dess variation.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad: Aulin (1912). "R. serotinus Schönh. Anträffades på södra allvarets nordöstra del bortåt Sandby och Gårdby på flere ställen och dels på själfva allvaret, dels på betesmarker på sluttningar, något öfversvämmade om våren; utom på nämnda område såg jag den ingenstädes." Tidigt och granskat belägg Sandby: Södra allvarets nordöstra hörn, uttorkadt kalkkärr F. R. Aulin 31/7 1911 (S) det. subsp. angustifolius ThK 2015. Även idag finns flera lokaler på nordöstra delen av Stora Alvaret.
Utbredning
Funnen i 17 rutor = 18 %; spridd = 16 socknar.
Sterner 1938 tämligen sällsynt = 14 socknar; Sterner 1986 spridd (utan närmare uppgift).
Förändring: Oförändrad ± 0
