Vägtåg är ursprunglig utmed havet där den ses på sandstränder, driftvallar och dyiga partier, ibland alldeles i vattenlinjen; även alvarvätar får anses som naturliga växtmiljöer. Vägtåg är också vanlig på allehanda kulturpåverkade lokaler som betade fuktängar, diken, bevattningsdammar, åkerkanter, traktorvägar, kreatursstigar och ruderatmiljöer. Den klarar sig även på ganska torra växtplatser så länge de håller en viss fuktighet i början av växtsäsongen och konkurrensen inte blir alltför hård.

Vägtåg är vanlig och spridd över större delen av Öland. Speciellt frekvent är den utmed kusterna och i Mittlandet. På Stora Alvaret är fynden lite glesare och där ses den i friskängar, på fuktiga stigar, markvägar, stenbrott och vid källflöden. Från alvarvät finns endast ett aktuellt fynd.

Vägtåg kan förväxlas med grodtåg J. ranarius som den ibland delar växtplats med på havsstränder. Vägtåg har blommor där både de yttre och inre kalkbladen är tydligt spetsiga. Hos grodtåg är de inre kalkbladen trubbiga medan de yttre är spetsiga. På pressat material av grodtåg är formen på kalkbladen ibland svår att se eftersom den ganska breda hinnkanten viks in vilket gör att de inre kalkbladen felaktigt ser spetsiga ut. I fält kan man misstänka grodtåg när plantorna ser nedtrampade ut, har en rödaktig färg och grenarna är utspärrat bågböjda.

Gammal, bofast.