Vitmåra är vanlig i betade, stäppartade torrängar. På alvaret klarar den även påtagligt kalkrika lokaler och ses i grusalvar samt i sprickrik hällmark och karster. Arten är ofta funnen i starkt kulturpåverkade miljöer som åkrar, vägrenar och ruderatmark. I frisk- och fuktängar växer vitmåra uppe på tuvorna. Skogskanter och glesare lövskogar kan också hysa arten. Vitmåra missgynnas av alltför hårt bete men klarar å andra sidan inte när igenväxningen gått alltför långt.
Vitmåra har bred ekologi och är vanlig över hela Öland. Eftersom den även har många möjliga växtmiljöer på Stora Alvaret finns inga egentliga utbredningsluckor.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Vitmåra är en av alla de arter som Linné noterar sin första dag på Öland 1 juni 1741 när han precis landstigit i Färjestaden (Linnæus 1745). I dagens Färjestaden behöver man inte gå långt för att finna vitmåra. Tidigt belagd Öland: okänd insamlare 1852 (UPS).
Utbredning
Funnen i 87 rutor = 92 %; allestädes = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar (i liggaren noterad från 31 socknar).
Förändring: Oförändrad ± 0