tandrot
Cardamine bulbifera
Mer information om arten

Tandrot är en vanlig växt i Ölands alla lundar där den växer på kalk- och mullrik mark. Den ses i hässlen (även betade), ädellövskog, annan lövskog samt ibland i tallskog. Ofta växer den i bryn eller längs de stigar och vägar som passerar genom skogsmiljöer. Åtminstone initialt gynnas den av måttliga röjningar och gallringar. Tandrot är även tillfälligt noterad på högar med bränd alunskiffer, en extrem miljö kan tyckas för en lundväxt.

Tandrot har en ojämn utbredning på Öland och är beroende av skoglig kontinuitet. Den växer därför främst inom Mittlandet och i den västra kustskogen dvs. den följer utbredningen för rikare och historiska lövskogar. Den är också vanlig i de nordligaste socknarna, från Böda och söderut till Föra. På det skogfattiga sydöstra Öland är den obefintlig. Även på sydvästra delen av ön är den ovanlig och inte återfunnen i Mörbylilla, Ventlinge sn, där Sterner noterade den 1917. I stället har den idag sina sydligaste lokaler i Albrunna lund, S. Möckleby sn, med flera rika förekomster. Lite märkligt är att tidigare inventeringar inte noterat växten på denna välbesökta lokal. Tandrot växer idag även på östra Öland, från Långlöt sn i norr till Stenåsa i söder, där den tidigare var okänd. Växten bör ha svårt att sprida sig till nya lokaler eftersom den sällan bildar frön utan förökar sig med groddknoppar eller genom tillväxt av jordstammar. Utbredningskartan visar i stort Ölands historiska skogsområden. En tilltagande beskogning av landskapet har gynnat tandrot. Jämfört med Sterner (1938) antyds en ökning i statistiska analyser (Telfer).

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 4 juni 1741 norr om Resmo kyrka, väster om landborgen i någon av alla de "skönaste lundar" som han passerade denna dag. Linné yttrar de klassiska orden "En som blivit trött vid denna världenes ostadiga sinnelag och söker undandraga sig dess fåfänga uti ett stilla obscuro, kan aldrig finna angenämare reträtt." (Linnæus 1745). Linné förstod det här med grön rehabilitering drygt 250 år innan det blev på modet. Tidigt belagd Glömminge: Isgärde J. W. C. Stenhammar 1853 (OHN).

Utbredning

Funnen i 58 rutor = 61 %; tämligen allmän = 26 socknar (ej återfunnen Ventlinge; nyfynd Löt, Bredsättra, N. Möckleby, Sandby, Stenåsa, Mörbylånga, Kastlösa och S. Möckleby).
Sterner 1938 funnen i 34 rutor = 36 %; spridd = 18 socknar; Sterner 1986 spridd = 19 socknar (nyfynd Runsten).

Förändring: Något ökande +

Lokaler

Sydlig utpostlokal:
S. Möckleby: Albrunna lund, ädellövskog med hassel 624357 153776 CrA & JOP 2012.

karta
histkartasterner38