Ängsdaggkåpa växer i skogsmiljöer där den gärna håller sig utmed stigar och i gläntor. Enstaka lokaler anges som betade friskängar av högörtstyp samt reliktartad mark i gammal lövängsmiljö.

Ängsdaggkåpa har glest spridda fynd på Öland med ett likartat utbredningsmönster som i Sterner (1938). I dagsläget har den noteringar från ett färre antal socknar varför en viss tillbakagång bedöms ha skett men jämfört med Sterner (1938) ses ingen säker minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Ängsdaggkåpa känns igen på sina ljusgröna blad med grova tänder. Basalflikarna överlappar varandra och pekar därför uppåt som svanvingar. Blomskaft och blombägare är kala.

Gammal, bofast.