Rödmalva har gamla anor på Öland, det är oklart om den från början är förvildad från odling eller mer oavsiktligt inkommen. Redan av Sjöstrand (1850) anges den som "ej alltför sällsynt". De flesta aktuella förekomster hittar man nära hus och gårdar där den föredrar soliga och varma ställen som längs stenväggen vid gamla ladugårdar. Rödmalva ses också i vägrenar, åkerkanter och trädor, på grusplaner, steniga stränder och i hamnar. Andra vanliga fyndplatser är ruderatmarker som jordhögar, ogräs i trädgårdar, stentippar, sandtag och avstjälpningsplatser; dessa förekomster avser ibland sentida odlingsformer som kan ha drag av stor rödmalva (se nedan).

Rödmalva har ökat tydligt och utbredningen har en västlig slagsida, från Borgholm och söderut till S. Möckleby sn. Främst växer rödmalva nära tätorter och byar medan fynden på Stora Alvaret och inom Mittlandet är få. Delvis avspeglar prickarnas täthet hur noggrant en ruta är inventerad. Jämfört med Sterner (1938) ses en antydd ökning i statistiska analyser (Telfer).

Rödmalva varierar en hel del i storlek, hårighet och blomfärg vilket föranlett att man utskilt två underarter: vanlig rödmalva subsp. sylvestris och stor rödmalva subsp. mauritiana. Gränsen mellan underarterna är diffus men klart vanligast under inventeringen är subsp. sylvestris och texten ovan avser denna underart.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.