lundelm
Elymus caninus
Mer information om arten

Lundelm växer på frisk, mullrik mark i skogar och lundar. På Öland ser man den främst i ädellövskogar där den föredrar bryn, gläntor och stigar. Utbredningsmönstret liknar det för andra lundgräs som strävlosta Bromopsis benekenii, skogskorn Hordelymus europaeus och långsvingel Schedonorus giganteus. Det är inte ovanligt att se lundelm växa tillsammans med en eller flera av dessa lundgräs. Arten är ett inägogräs vars utbredning speglar ädellövskogens kontinuitet genom en lövängsepok. Lundelm växer även i hässlen, kalktallskog och ängsgranskog.

Lundelm har sina huvudsakliga förekomster inom Mittlandet, i västra kustskogen samt rikare skogar längst i norr, Böda och Högby sn. På sydöstra Öland är lämpliga miljöer för lundelm även historiskt en bristvara och arten är fåtalig. På Stora Alvaret är den funnen i några mindre träddungar, ofta planterade med tallskog. Äldre utbredningskartor saknas men arten finns noterad i Sterners liggare från endast 24 socknar. Idag förekommer lundelm i samtliga socknar, förutom Segerstad på sydöstra Öland, och bedöms ha ökat i utbredning. Igenväxning av landskapet, ökad beskogning och upphörande skogsbete har gynnat arten.

Endast vanlig lundelm var. caninus är uppgiven från Öland.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Sjöstrand (1863) "Lunder." "Öland: temligen allmänt. Skogsby i Thorslunda S:n ymnigt." Tidigt belagd Torslunda: Tveta F. Ahlberg 1872 (LD).

Utbredning

Funnen i 55 rutor = 58 %; allmän = 32 socknar (nyfynd Löt, Bredsättra, Sandby, Stenåsa, Hulterstad, Smedby, Gräsgård och Ventlinge).
Sterner 1938 tämligen allmän = 24 socknar.

Förändring: Något ökande +

karta