Luddunört växer på fuktig–blöt och kalkrik mark. Den gynnas av måttligt bete som förhindrar igenväxning och där djurens tramp ger öppna, blöta ytor, men alltför hårt bete är ogynnsamt. Luddunört växer främst i hävdade frisk- eller fuktängar, längs bäckar och vid skogskärr. Den hittas även längs diken, i vägrenar, åkerkanter, vattenfyllda stenbrott och vid grävda vattenhål men sällan i rena ruderatmiljöer som jordtippar och liknande. Vid några tillfällen är den funnen på bar kalkgyttja som är fri från annan växtlighet.
Luddunört växer över större delen av Öland. Den är vanlig i östra sjömarkens fuktängar, främst från Hulterstad och norrut, samt längs Ölands västra kust. På Stora Alvaret är det något glesare med fynden; där växer luddunört vid alvarträsk, källflöden och de vattenhål som grävts till betesdjuren. I Mittlandet är det tätt med fynden, majoriteten är gjorda i skogskärr och fuktängar. I de kalkfattiga barrskogarna i Böda sn blir fynden glesare. Kanske har arten gynnats av att betestrycket inte är lika hårt idag som under början av 1900-talet? Jämfört med Sterner (1938) ses en antydd ökning i statistiska analyser (Telfer).
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad: Liljeblad (1816) "v. på våta st….Öland etc.". Tidigt belagd Högsrum: Rälla J. P. Rosén 1819 (UPS). Tidigt och granskat belägg Öland: Möckleby D. M. Eurén 1881 (LD) conf. SSp 2004.
Utbredning
Funnen i 73 rutor = 77 %; allmän = 33 socknar (nyfynd Löt).
Sterner 1938 funnen i 44 rutor = 46 %; tämligen allmän = 30 socknar; Sterner 1986 allmän = 32 socknar (nyfynd Gräsgård och Ventlinge).
Förändring: Något ökande +

