Persisk blåstjärna härstammar från Kaukasus och norra Iran. Den har blivit mer vanlig i odling först under senare tid. Persisk blåstjärna förekommer som måttligt förvildad i vägkanter, som utkast samt i busksnår eller mindre skogsdungar. De flesta fynden är av tillfällig natur och tills vidare bedöms den inte bofast på Öland.
Blomningen sker tidigt, redan i februari–mars, och persisk blåstjärna påminner en del om porslinshyacint Puschkinia scilloides. Kalkbladen är ljust blåvita med en tydligt blå mittnerv. Ståndarna är vita, fria och med gråblåa knappar. Porslinshyacint blommar något senare med en topp andra veckan i april och skiljs lättast på att ståndarsträngarna är hopväxta till en tydlig bikrona.
Kulturflykting, tillfällig.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Gräsgård: Solberga, spridd från odling ToK 1990-talet (muntlig uppgift). Först publicerad: Albinsson m.fl. (2007). Första lokaluppgift i Andersson & Gunnarsson (2012 e). Borgholm: Rosenfors, snårmark 630530 155270 UBA m.fl. 2012.
Utbredning
Funnen i 9 rutor = 9 %; tämligen sällsynt = 8 socknar (förutom fynduppgifter ovan är den tillfälligt funnen i Köping, Egby, Runsten och N. Möckleby).
Förändring: Något ökande +
Lokaler
Lokaler med viss kontinuitet:
Borgholm: se primäruppgifter ovan, kvar 2021. Högsrum: Stora Rör Torpvägen, vägkant vid häck 629234 154450 TsB 2011, kvar 2017. Torslunda: Färjestaden Möllstorpsgatan väster om, ruderatmark 628060 154164 JOP 2010, kvar 2018; Skogsby söderut, buskage 627822 154335 LB & KGB 2008, kvar i närområdet 2020. Vickleby: kyrkan österut, ruderat 627236 154031 UBA & TGn 2005, kvar 2011. Ventlinge: Grönhögens hamn österut, vägkant 623784 153686 UBA & TGn 2015, kvar 2019.