Vit skogslilja växer på torr–frisk, kalkrik skogsmark. Den ses främst i örtrika ängsbarrskogar, någon gång i blandskogar, ädellövskogar eller hässlen. Påfallande ofta växer den utmed vägkanter, stigar, diken, skogsbryn eller i kraftledningsgator. Vit skogslilja gynnas av måttliga röjningar och är något störningsgynnad. På några lokaler har extensivt skogsbete nyligen införts vilket förefaller vara positivt.
Vit skogslilja växer främst i de två nordligaste socknarna, Böda och Högby. I början av juni månad blommar hundratals plantor utmed många av de större vägarna, exempelvis från avtaget vid Mellby och vidare åt ostnordost till Sjöstorp, Böda sn. Tyvärr har vit skogslilja försvunnit från flera lokaler på södra halvan av Öland; orsakerna där är främst igenväxning och exploatering. Att vit skogslilja noterats i antytt fler socknar än Sterner (1938) beror på en annan metodik vid inventeringen. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer) men vår bedömning är en viss minskning.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Linnæus (1741). När Linné 18 juni 1741 befinner sig någonstans mellan nordvästra udden och Torp, Böda sn skriver han. "Serapias….en ört den vi aldrig tillförna sett, och som aldrig någon i Sverige tillförna funnit, stod här i vilda skogen." (Linnæus 1745). Men Linné hade för en gångs skull fel, vit skogslilja var funnen redan 1623 av Fuiren vid Slite på Gotland (Nordstedt 1920). Tidigt belagd Högby: Horn W., C. A. 1851 (S) [C. A. Westerlund?].
Utbredning
Funnen i 25 rutor = 26 %; tämligen sällsynt = 14 socknar (ej återfunnen Föra, Bredsättra, Räpplinge, Glömminge och Sandby; nyfynd Alböke, Löt och N. Möckleby).
Sterner 1938 funnen i 18 rutor = 19 %; tämligen sällsynt = 11 socknar (ej markerat Hulteen 1810 Sandby: strax öster om Åby bro, i gärdet vid bäcken); Sterner 1986 spridd = 16 socknar (nyfynd Föra, Bredsättra, Glömminge, Gårdby och Sandby).
Förändring: S 38 något minskande -; S 86 något minskande -
