Trädgårdsiris härstammar troligen från östra Medelhavsområdet men är fullt naturaliserad i stora delar av Europa. Den förekom i Sverige som odlad redan under medeltiden och är fortfarande populär i trädgårdar. Eftersom äldre botanister inte urskilde andra, närstående taxa är det svårt att dra några slutsatser om historisk utbredning. Före vår inventering fanns endast två belägg av trädgårdsiris från Öland. Utan blommor är det omöjligt att skilja olika taxa. Förvildade förekomster går inte alltid i blom varför inte alla fynd gått att artbestämma och således inte är med på utbredningskartan.

Trädgårdsiris växer i vägrenar, åkerkanter, gamla sandtag, på stentippar och jordhögar. På några lokaler har den spridit sig från tippat trädgårdsavfall till mindre lövdungar och även ut i ohävdade torrängar på gränsen till alvarmark. De flesta förekomster ligger nära trädgårdar – men inte alla. På några lokaler täcker förekomsterna 50–100 kvadratmeter och trädgårdsiris bör anses bofast på Öland. Endast fynd med belägg eller tydliga foton där karaktärerna har gått att bedöma har tagits med i redovisningen på kartan.

Trädgårdsiris är en "skäggig iris" där de yttre och inre kalkbladen har kontrasterande färger i skalan från blekblått till mörkviolett; blommornas stödblad är gröna–violetta. På Öland har den dominerande färgformen blekt, orent syrenlila inre kalkblad och mörkt blålila yttre kalkblad.

Kulturflykting, bofast.