Löktrav är ursprunglig i lundmiljöer där den växer halvskuggigt på frisk, mullrik mark i ädellövskogar, hässlen (gärna betade) och ibland i tallskogar. Ofta noteras den längs skogsvägar, stigar och i bryn. Även mindre buskage och snårmarker räcker för växten. Ungefär lika frekvent som i skogsmiljöer är löktrav på ruderatmarker såsom stenrösen, jordhögar, gamla sandtag, komposter och annan skräpmark. Den gynnas av mänskliga aktiviteter och växer på kyrkogårdar, ladugårdsplaner, grusiga parkeringar och i hamnområden. Den kan ibland växa solexponerat och öppet i betade torrängar, åkerrenar, vägkanter samt på klapperstensvallar och sandstränder vid havet.
Löktrav är en vinnare på dagens Öland. Växten är spridd över större delen av ön men med glesare förekomster på Stora Alvaret. I den sistnämnda miljön växer den i skogsdungar och ruderatmiljöer som jord- och stentippar. Den igenväxning och ökade näringsbelastning som skett av landskapet under de senaste decennierna har gynnat löktrav som idag återfinns i samtliga socknar.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Under sin öländska resa 1741 nämner Linné löktrav vid tre tillfällen. Den 6 juni besöker han Albrunna lund, S. Möckleby sn där han finner växten "i en vacker ekelund" tillsammans med spenört, blåsippa, mörk lungört, sötvedel, buskviol och underviol (Linnæus 1745). Alla dessa arter, förutom sötvedel, är under inventeringen noterade i Albrunna lund. Tidigt belagd S. Möckleby: Albrunna O. Sillén 1874 (OHN).
Utbredning
Funnen i 82 rutor = 86 %; allmän = 33 socknar (nyfynd Hulterstad, Segerstad och Ås).
Sterner 1938 tämligen allmän = 27 socknar "på sydöstra Öland sällsynt"; Sterner 1986 tämligen allmän = 30 socknar (nyfynd Föra, Bredsättra och Gräsgård).
Förändring: Ökande ++
