Sandviol växer på torr, välhävdad, kalkpåverkad och näringsfattig mark. Den är vanlig i betade alvartorrängar med spridda enbuskar och i tuviga friskängar. Sandviol växer i sandgräshedar, betade hässlen, spricksträngsalvar och någon gång i karster eller grusalvar. Sällsynt är den funnen i tallskogsgläntor, sandiga rasbranter, gamla horvor och åkerkanter. När röjningar sker av betesmarker kan den dyka upp i stort antal.

Sandviol är spridd över större delen av Öland, något glesare längst uppe i norr. Den är vanlig på Stora Alvaret där det erbjuds gott om lämpliga miljöer. Sandviol dyker även upp på småalvar som Karum alvar i Högsrum sn och Greby alvar i Räpplinge sn. På de nordligaste alvaren i Högby och Böda sn saknas den nästan helt, kanske är hävden där alltför svag? Rikard Sterner fann den vid alvaren nära Byrum, Böda sn, men där är den inte återfunnen. Däremot håller den sig kvar på betad, alvarliknande mark vid Horns kungsgård, Högby sn, där Sterner också noterade den. I Mittlandet växer sandviol främst i betade hässlen och torrängar. Östra sjömarken erbjuder välbetade, tuviga friskängar och sandgräsheder där den kan ses. Ohävd av sandiga torrängar och eutrofiering av landskapet har missgynnat den lågväxta sandviolen. Den är inte hotad på Öland men en antydd minskning bedöms ha skett, speciellt på lokaler utanför Stora Alvaret.

Gammal, bofast.