Höstkärleksört har på några decennier blivit mycket vanlig i odling och utkastade plantor kan lätt etablera sig. Den är främst funnen på jordhögar, vid avfallsanläggningar och annan skräpmark. På några ställen har den etablerat sig i sandiga tallskogar, vägkanter och på betade torrängar. De sistnämnda lokalerna kan bli långlivade men den bedöms ännu inte vara bofast i landskapet.

Särskilt tidigare har förväxling med den ena föräldraarten, kinesisk kärleksört H. spectabile, förekommit. Under blomningen är de mycket lätta att skilja – höstkärleksört har endast rudimentära ståndare som normalt inte syns medan kinesisk kärleksört har långt utskjutande ståndare. Höstkärleksört har dessutom små och bleka kronblad. Det är i stället pistillerna (de omogna baljkapslarna) som blir kraftigt färgade och ger ett långvarigt prydnadsvärde. Samtliga uppgifter gäller sorten ’Herbstfreude’. På senare år har flera andra sorter dykt upp i trädgårdshandeln och det är inte omöjligt att även de kan hamna på utkasthögar.

Kulturflykting, än så länge tillfällig.