Sorgört är ursprunglig i centrala och östra Europa. Den har odlats i Sverige sedan 1700-talet och naturaliserats på en enda plats i vårt land, Degerhamn på södra Öland, där den upptäcktes redan 1903 av Fritz Ridderstolpe. Den växer än idag nära den gamla cementfabriken, på högar med rödfyr samt i närbelägna väg- och dikeskanter. Sorgört har under senare tid, från 1980-talet och framåt, spridit sig längs alvarvägen från S. Möckleby och vidare österut mot Torngård. Växten hade 1985 passerat över sockengränsen till Gräsgård och var nästan framme i byn Solberga; vidare expansion verkar därefter ha avstannat.
Kulturflykting, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. S. Möckleby: Degerhamn 1903 F. Ridderstolpe (S), kvar Degerhamn området nära cementfabriken, flerstädes i vägkanter och på slagghögar med rödfyr bl.a. 624697 153749 och 624681 153759 BH 2012.
Utbredning
Funnen i 2 rutor = 2 %; sällsynt = 2 socknar.
Sterner 1938 mycket sällsynt = 1 lokal; Sterner 1986 sällsynt = 2 socknar.
Förändring: S 38 något ökande +; S 86 oförändrad ± 0
Lokaler
Ett urval fynd:
S. Möckleby: se primärfynd; S. Möckleby söder om, väg 136 västra kanten 624721 153775 PaJ 2017; Pilekulla öster om B. Lundgren 1980, återfynd Pilekulla öster om, vägkant flerstädes bl. a. 624746 153953 och 624741 153971 2000–19; Solberga 2 km väster om, vägkant 624740 154023 CrA 2009; från Pilekulla till sockengränsen mot Gräsgård ToK 1982, återfynd Pilekulla 1,4 km öster om, vägkant 624735 154067 UBA 2017. Gräsgård: sockengränsen och nästan framme i Solberga ToK 1985, återfynd Solberga västerut, vägkant 624702 154143 ToK 2017; Solberga västerut, vägkant 624650 154225 HWe 2013; Solberga västerut, vägkant nära dungarna 624634 154252 ToK 2007.