Strandkotula härstammar från Sydafrika. Till Europa kom den med barlast och första fyndet gjordes 1739 vid den tyska delen av Nordsjökusten. I Sverige dröjde det till 1853 innan första fyndet för landet rapporterades utanför Uddevalla i Bohuslän. Därefter gjordes enstaka fynd när växten troligen inkom med barlast. Under senare tid har den dykt upp som spridd från trädgårdsodling men framför allt har många fynd tillkommit utmed Sveriges kuster: Halland, Skåne, Blekinge, Småland, Östergötland, Öland och Gotland.

På Öland är samtliga fynd gjorda på strandängar, de flesta betade av nötkreatur. Där växer strandkotula på fuktiga, saltpåverkade, gyttjiga och låglänta stränder som svämmas över vid högvatten. Den ses i skonor och går upp längs sötvattensutflöden eller diken nära stranden. Ibland växer den nära vattenlinjen på sandiga eller grusiga stränder, sällsynt är den funnen en bit från havet på trampade vattningsställen för betesdjuren. Flera lokaler är påfallande rika med tusentals plantor. Växten är aromatisk och förefaller ratas av betesdjuren men gynnas av deras tramp som håller stränderna öppna och gyttjiga, perfekt för strandkotula. Arten klarar även högvatten och fortsätter att blomma under vattnet. Frösättningen är riklig och blomningen utdragen, långt fram under den milda, öländska hösten.

På Öland gjordes första fyndet så sent som 2010 på nordöstra Öland, sedan har expansionen gått blixtsnabbt. Numera finns strandkotula på östra Öland, från Högby sn i norr till Stenåsa i söder. Speciellt frekvent är arten i socknarna Föra (där primärfyndet gjordes) och Persnäs. Från västra kusten var arten endast känd vid Beijershamn, Vickleby sn, där den expanderade påtagligt sommaren 2020. Samma år konstaterades ytterligare fynd längs den västra kusten, från Risingehamn (Mörbylånga sn) i norr till Västerstadsviken (Smedby sn) i söder, även där riklig på flera ställen. Och hösten 2021 noterades strandkotula för första gången nere vid Ottenby, Ås sn. På andra håll i Europa har växten varit kortlivad på sina lokaler och försvunnit efter några år. Ännu har ingen minskning på någon rikare lokal iakttagits. Öland förefaller för närvarande ha de största populationerna i Sverige. Man kan befara att strandkotula tränger bort inhemska arter som växer i samma miljö, exempelvis strandkrypa Lysimachia maritima, kustsaltgräs Puccinellia capillaris och saltnarv Spergularia marina. Speciellt illa är det om den skulle ta över skonor (saltbrännor) och konkurrera med saltört Suaeda maritima, glasört Salicornia europaea och saltmålla Halimione pedunculata. Observera att utbredningskartan i detta fall tar med fynd fram till 2022.

Hur kom strandkotula till Sverige vid den senaste invandringsvågen under 2000-talet? I en artikel framkastas idén att den spreds med vitkindade gäss, en art som ökat kraftigt under de senaste decennierna (Widgren 2003). Detta kan bekräftas av det första fyndet på Öland som gjordes på en hårt gåsbetad ö. Nyare studier har visat att frön av strandkotula flyter i brackvatten, i medeltal 40 timmar (Tomasson 2020). I samma studie testades hela plantor som även de flyter bra och kan överleva mer än 3 månader. De klarar även att vara infrusna. Flytförmågan av frön och plantor kan förklara hur strandkotula tar hjälp av havsströmmar och dess förmåga att snabbt, främst närsprida sig, längs våra kuster.

Sent inkommen, bofast.