Grönkulla växer solöppet på torr–frisk, välhävdad, ofta sandig och mager mark. De vanligaste växtmiljöerna är betade alvartorrängar med enbuskar, tuviga friskängar och tokfuktängar; sällsynt ses växten i gamla slåtterängar. Bland ovanliga växtplatser kan nämnas ett slukhål i en kalkstensspricka. Som följeväxter anges backklöver Trifolium montanum, skogsklocka Campanula cervicaria, klöverärt Lotus maritimus, brudbröd Filipendula vulgaris, honungsblomster Herminium monorchis och johannesnycklar Orchis militaris.

Grönkulla växer främst på Stora Alvaret och liksom förr rikligast i Kastlösa och Hulterstad sn. Längre söderut i Segerstad och Gräsgård sn har några nyfynd gjorts. I östra sjömarken finns rika lokaler som söder om Triberga läge, Hulterstad sn, där man 2014 kunde räkna in över 300 plantor. Norr om Stora Alvaret har en del lokaler försvunnit främst genom minskad hävd som lett till igenväxning. Rikard Sterner angav att grönkulla var tydligt hemerofil och gynnades av kulturåtgärder som betning. Några aktuella lokaler är obetade och där riskerar orkidén att försvinna på sikt varför en viss fortsatt minskning kan befaras. Antalet blommande plantor skiljer en hel del mellan åren och växten är svårupptäckt varför ett visst mörkertal troligen föreligger. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Telfer och Frescalo); vår bedömning är en viss minskning.

Gammal, bofast.