skogsbjörnbär
Rubus nessensis
Mer information om arten

Skogsbjörnbär växer ofta något fuktigare än andra björnbär. Vanliga biotoper är skogsbryn och vägkanter. Skogsbjörnbär tillhör en grupp av björnbärsarter som föredrar surare mark, vilket tydligt avspeglas i utbredningen på Öland.

Arten är ganska vanlig i Böda och Högby sn och har även många lokaler i de relativt kalkfattiga områdena nedanför västra landborgen i Högsrum, Glömminge och Algutsrum, i de sandiga områdena i Köping och Gärdslösa, samt vid Beijershamn i Vickleby sn. Den finns även rikligt i Ottenbylund, Ås sn. En viss ökning kan konstateras och en orsak bedöms vara upphört skogsbete.

Endast vanligt skogsbjörnbär R. nessensis var. nessensis är känt från Öland. Skogsbjörnbär känns igen på det upprätta växtsättet, de friskt gröna och tunna bladen samt de kala årsskotten med små, smala taggar. Blommorna är vita.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Sjöstrand (1850) "vid Borgholm, Ottenby etc." Tidigt belagd Köping: Skedemosse utan insamlare 1881 (UPS). I Ottenbylund och vid Skedemosse kan man än idag hitta skogsbjörnbär här och där.

Utbredning

Funnen i 23 rutor = 24 %; spridd = 15 socknar (ej återfunnen Persnäs och Torslunda; nyfynd Källa, Räpplinge, Gärdslösa, Gårdby, Sandby och Kastlösa).
Sterner 1938 tämligen sällsynt = 11 socknar (+ Borgholm).

Förändring: Något ökande +

karta