Svartoxbär växer solöppet, sällan halvskuggigt, på torr och kalkrik mark som ofta är hävdad genom bete. Det växer i karster, på sprickrika kalkstenplatåer och i kalkrika torrängar med enbuskar. Någon gång kan svartoxbär hittas i tallskogar och skogsbeten.

Svartoxbär växer främst på de centrala delarna av Stora Alvaret och längs västra stenkusten. Längst uppe i norr, Böda sn, noterade Sterner (1938) några lokaler och där håller det sig kvar. Utbredningsmönstret känns igen även om fynden glesnat och svartoxbär idag är funnet i ett färre antal socknar, orsaken till detta är svårbegriplig. Det borde ha gynnats av den igenväxning och förbuskning som drabbat en del marker. Varför saknas det exempelvis idag i de sydliga alvarsocknarna Segerstad, Ventlinge och Ås? Den rimligaste förklaringen är att en del av de gamla fynden i stället avser alvaroxbär C. canescens som då inte var urskilt. Men uppenbarligen kan svartoxbär hålla sig kvar länge på till synes olämpliga lokaler. Vid Gillberga raukar, Persnäs sn, fann Sterner det 1932 och där finns än idag en något vindtuktad buske som klänger sig fast uppe på en av raukarna. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

För skiljekaraktärer mot andra inhemska oxbär, se alvaroxbär C. canescens.

Gammal, bofast.