Tidig blåstjärna är ursprunglig i centrala–södra Europa och vidare bort mot Turkiet och Kaukasus. Den odlades mer förr än idag, frösprider sig lätt och bildar stora bestånd på lämpliga lokaler. Som namnet antyder är den tidigt ute, redan från början av mars, då de två bladen och klasen med blåvioletta blommor visar sig. Liksom andra förvildade och vårblommande lökväxter ses tidig blåstjärna främst i de vägkanter som löper genom Ölands många byar samt i kulturpåverkad gräsmark. Den är noterad från ruderatmiljöer och åkerkanter liksom i betade torrängar, snårmarker, skogsdungar och alvarhorvor.

Tidig blåstjärna är ovanlig norr om Borgholm och med bara enstaka fynd söder om Kastlösa respektive Sandby sn. Vanligast är tidig blåstjärna utmed östra och västra landsvägen samt i de större tätorterna. Den bedöms bofast och under spridning i landskapet.

I början är blomsamlingen spetsigt sammanhållen men blir med tiden yvigare. Blommorna kan sällsynt vara vita eller ljusrosa. Till skillnad från andra arter i släktet är ståndarknapparna blåa och kronflikarna är till basen fria; övriga Scilla-arter som är funna på Öland har gräddvita ståndarknappar och kronflikar som nertill är förenade som en skål.

Kulturflykting, bofast.