Kärrgröe är allmän i all slags fuktig, kulturpåverkad och något näringsrik mark. Vanliga växtmiljöer är diken och traktorvägar, vattenhål, jordtippar, åkerkanter och gårdsmiljöer. Gräset är något konkurrenssvagt och gynnas av störningar som kreaturstramp och grävarbeten. Kärrgröe växer även i betade fuktängar, fuktiga skogar, skogskärr, längs bäckar men även på våta strandängar. I Sterner (1938) anges den som ursprunglig på havssträndernas tångvallar, en miljö där kärrgröe knappast alls återfinns idag. Gräset har odlats i fuktiga vallar och salufördes i Sverige mellan 1892 och 1964 som utsäde, främst med frön från Danmark (Lyhagen 1991). En stor del av dagens förekomster kan ha sitt ursprung från denna odling.

Kärrgröe är allmänt och spritt över hela ön. Endast inom delar av Stora Alvaret, där det ofta saknas lämpliga miljöer, är det glest med fynden. Utbredning bedöms oförändrad.

Såvitt känt finns endast vanligt kärrgröe subsp. trivialis på Öland.

Gammal och inkommen, bofast.