Styvmorsviol företräds på Öland av två underarter: vanlig styvmorsviol subsp. tricolor och klittviol subsp. curtisii. Vanlig styvmorsviol är 1–2-årig med en stjälk som endast är förgrenad ovan markytan. Bladen är tunna och sporren något längre än foderbihanget. Klittviol är perenn och anpassad för att tåla översandning. Plantorna har stjälkar som är rikt förgrenade under marken och blad som är tjocka, nästan köttartade. Sporren är vanligen dubbelt så lång som foderbihanget.
Klittviol växer som namnet antyder i sanddyner men också på betade sandgräshedar med öppna partier och i gamla sandtag. Det finns några fynd utmed östra kusten samt från några små relikter med betad sandstäpp i de östra socknarna.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Första granskade belägg Bredsättra: RS 1908 (S) conf. ThK 2006.
Utbredning
Funnen i 5 rutor = 5 %; sällsynt = 5 socknar.
Lokaler
Föra: Sillgrund, ö med sanddyner 631928 156848 UBA & TGn 2011. Bredsättra: Skedås, flerstädes röjd och delvis betad sandig torräng på gammal strandvall 630199 155863 UBA m.fl. 2020. N. Möckleby: Sandkullevägen norrut, gammalt sandtag och banvall, numera betad 628020 155317 UBA & TGn 2013; Dörby tallskog, sandtag i tallskog 627792 155188 UBA & TGn 2015; Bläsinge hamn söderut, flerstädes på sanddyner vid badplats 627708 155477 UBA & TGn 2017. Gårdby: Gårdby sandhed, flerstädes i betad sandgräshed med fläckvis helt öppen sand 627735 155163 UBA & TGn 2020. Sandby: Åby sandbackar, flerstädes i betad sandmark med gamla dyner 627308 155190 UBA & TGn 2016.