Hälsinglands flora
Bollnäs Bollnäs 1935 (AMP i OHN, det. T. Nilsson); Hudiksvall Hudiksvall 1920 (REM i S, det. Th. Karlsson från P. patulum).
Polygonum aviculare subsp. rurivagum
spetstrampört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
spetstrampört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Inga foton finns för detta taxon.
Inga nycklar finns för detta taxon.
Bollnäs Bollnäs 1935 (AMP i OHN, det. T. Nilsson); Hudiksvall Hudiksvall 1920 (REM i S, det. Th. Karlsson från P. patulum).
Konkurrenssvagt åkerogräs, gynnat även av markslitage, ännu mycket bristfälligt känt men troligen täml. sälls.
Spetstrampört (bekräftad från 7 rutor, varav 3 från soptippar) dominerar i de sydöstra kusttrakterna.
Status: sannolikt gammal och bofast men sent uppmärksammad.
Förändring och hot: okänt.
Kommentar: B, granskare TKa.
Spetstrampört är kalkgynnad och föredrar soliga och torra växtplatser. Den är ursprunglig i de södra delarna av Sverige inklusive Öland men är ganska sällsynt. De öländska fynden är främst gjorda på sandstränder, i sandiga åkrar men också på markvägar med enstaka fynd från ruderatmark.
Spetstrampört är spridd främst utmed Ölands kuster. Utbredningen är ojämn och visar främst hur intresserad ansvarig inventerare är av trampört och dess underarter.
Spetstrampört är föga variabel och känns igen på sina smala och spetsiga blad. Den liknar främst smal trampört subsp. neglectum. Spetstrampört har långa stipelslidor med kraftiga nerver och kvarvarande fibrösa rester. På undersidan av bladen är sidonerverna tydligt upphöjda, stjälken är längsribbad. Nöten är tydligt utskjutande, speciellt mot slutet av växtsäsongen (Jonsell 2000).
Gammal, bofast.
Ursprunglig.
Av de få uppgifterna att döma växande i åkrar, på lättare sandiga jordar, också i sand på bangård.
I tre kartblad kring Hangvar på norra Gotland har T. Karlsson endast två noteringar, vilket tyder på att den här var ovanligare än övriga underarter (undantaget ssp. boreale). Underarten har inte särskilt eftersökts under Projekt Gotlands flora. Det finns belagda äldre fynd från fem lokaler i fyra socknar. Spetstrampört bedöms i Smålands flora (Edqvist & Karlsson 2007) troligen vara en gammal kulturföljeslagare. Kanske gäller detta även Gotland.
Spetstrampört växer som de övriga underarterna dels på kulturskapade ståndorter, dels på havsstränder. Så få fynd har gjorts av underarten att det är svårt att se något mönster, men ofta är den funnen på skalhaltig kulturmark och den tycks vara vanligare vid kusten än inne i landet. Säkerligen är den förbisedd.