gles igelknopp

Vattenväxt, sälls. i Skogsbygden i stora bäckraviner, f.ö. spridd–allm. i Närkeslättens sjöar och vattendrag, dammar och diken etc.

Igelknopp är ursprunglig men mycket kulturgynnad. Jämfört med plattbladig igelknopp S. angustifolium växer den som regel i näringsrikare vatten. Vanliga växtplatser är sjöar, åar, märgelhålor, dammar, korvsjöar, kärr och diken. Vattensamlingar i betesmarker samt pölar i stenbrott och grustag är mindre vanliga växtplatser. En icke blommande igelknopp med långa och ganska breda flytblad, som främst förekommer i rinnande vatten, är med stor sannolikhet S. emersum.

Igelknopp har ökat under 1900-talet.

Gammal bofast art.

Larsson 1859 (Myrin 1832).

Spridd i hela landskapet.

Först uppgiven av Birger (1908a) på grundval av flera kollekter av Enander.

Utbredning med samma huvuddrag som S. erectum subsp. microcarpums men generellt vanligare och oftare på potentiellt naturliga ståndorter ovan Mälarslätten. Känd från några lokaler i Övre Bergslagen. Utbredningstyp: S1.

381 Sparganium emersum Rehm.

Syn.: S. simplex Huds.

This species is widely distributed in Eurasia. Further, the closely related S. multipedunculatum (Morong) Rydb., the American counterpart, and S. stenophyllum Maxim. in SE. Asia, Australia and New Zealand are also tentatively mapped (within the map area). S. emersum and S. multipedunculatum have together a circumpolar distribution (Hultén, Circumpol. I, p. 162 and map 153).

S. simplex; vanlig igelknopp
Igelknopp växer på finsediment, oftast med inblandning av dy eller gyttja, i sjöar (gärna vid bäckutlopp och os), åar, avsnörda meanderslingor, bäckar, diken och dammar, men bara undantagsvis i skogskärr och laggar. Den är tydligt näringsgynnad och förekommer i lägre frekvens i våra fattigaste områden.

Den stora skillnaden i antal äldre och nya uppgifter antyder att arten har ökat under 1900-talet, troligen i så fall till följd av dikning och övergödning.

Gles igelknopp växer i sötvatten på dyigt underlag i ganska näringspåverkat sötvatten. Den är tydligt kulturgynnad och förekommer i diken, kanaler, dammar och grävda vattenhål. Gles igelknopp växer även i betade kärr och fuktängar samt vid större alvarvätar.

Gles igelknopp är idag vanligast inom Mittlandet. De lokaler som redovisas i Sterner (1938) utmed västra sidan av Öland är idag borta. Även på östra sidan har lokaler försvunnit förutom i området vid Hulterstad där tillskapandet av ett dämme med våtmark gör att arten kan fortleva. På de nordligaste delarna av Öland är gles igelknopp möjligen något mer frekvent idag jämfört med tidigare; Rikard Sterner noterade den exempelvis aldrig från Böda sn. Gles igelknopp hade sin höjdpunkt strax efter de stora utdikningarna i början av 1900-talet när den kunde finna lämpliga växtställen i kanaler, diken och kärr. Sammantaget har en viss nedgång skett jämfört med tidigare inventering och den viktigaste orsaken är torrläggningen av landskapet. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.

Ursprunglig. 
Växer naturligt i åar och alkärr; även i kanaler, bryor på beten och fuktiga grustag, tidigare i kvarndammar. Gles igelknopp tycks i stort sett undvika öns skogar och renare kalkområden. Johansson (1897) angav bara 16 kända lokaler (i flera fall angivna som socknar), men hans ”Flerst.” motsvarar dagens mindre allmän. Det är tveksamt om arten ökade under 1900-talet.

Vanlig igelknopp växer i något näringsrika vatten i sjöar, åar, avsnörda fåror i större vattendrag samt i grävda småvatten som dammar och diken ofta tillsammans med svalting och mannagräs.

Igelknopp växer i näringsrika vatten i liknande miljöer som stor igelknopp. Den är mindre näringskrävande och trivs även på mjäla och gyttjebottnar. Den förekommer ibland på djupare vatten och får då flytblad liksom följande arter.

Tämligen allmän i Uppland, jämnt fördelad över landskapet. 387 kartblad, 658 kvadranter.
Almq. Allmän till tämligen allmän, åtminstone till barrskogsgränsen (i norr även på kalskären); i skogsbygder mindre vanlig än S. minimum.
Igelknopp förekommer i många typer av sötvatten och påträffas innanför vassbältet i sjöar, i lugnt flytande åar, i dammar, diken och sumpskogar.

I djupare och strömmande vatten utvecklar igelknopp enbart långa flytblad och kan då förväxlas med andra igelknoppsarter, framför allt plattbladig igelknopp. Även blomvass med långa flytblad kan vara en förväxlingsart.

Gles igelknopp blommar i mjölkens eller i ljungens tid. Den förlorar sin gröna färg och går över mot gråbrunt tidigare än flaskstarr och skogssäv.

Både gles igelknopp och flotagräs förekommer rikligt i Hasselasjöns NV del, den förra på något grundare vatten, men ofta med flytblad. I mängden av kloner av dessa arter kan man se vissa, som är intermediära och har uppfattats som hybriden mellan de två.