mellanplister

Gammal bofast art.

Först uppgiven av Dusén (1880): Sveg: nära kyrkan. C. Hartman var rapportör. Detta är den enda lokal som uppges av Birger (1908a) och även den enda kända. En uppgift i Danielsson & Nilsson (1988) baseras på en (av BD) felbestämd mjukplister.

1592 Lamium moluccellifolium Fr.

Syn.: L. hybridum subsp. intermedium Gams

This synanthrop species, an allopolyploid derived from L. purpureum and amplexicaule (FI. Eur. 3/1972, p. 148), occurs as a weed in N. and NW. Europe and on Greenland.

Mellanplister är en gammal, kulturberoende art som växer på odlad mark, främst på mull- och lerjordar men då och då även på lätta jordar. Den ettåriga växten, som är funnen i alla förekommande grödor, även de mest besprutade, växer främst i åkerkanter och på obesådda ytor. Utanför åkermark finner man den i trädgårdsland och på jordhögar.

Ogräs i åkrar och trädgårdar, spridd i hela området. Förr växte arten i bl.a. kål-, lin- och ärtåkrar och ansågs vara täml. sälls. i Mellansvenska myrodlingar bland rotfrukter (Tolf 1903). I ett rovland sågs den senast 1937 vid Rosta i Längbro (Y. Ekdahl, S) och uppges ha dominerat en träda VSV om Seltorp i Axberg 1995 (Sundkvist). Den växer i bl.a. trädgårdsland, tippar, vägkanter m.m.

En insamling av Bågenholm vid Hjersta i Örebro 1900, har funnit vägen till British Museum, Natural History, London (Mennema 1989).

Med hänsyn till det antal lokaler författaren funnit arten på i V. Bergslagen i förhållande till den tid, som kunnat anslås till dess eftersökande, torde den där vara tämligen allmäm (-spridd) i kulturtrakter. För övrigt spridda lokaler i hela området. Övervikten inom Bergslagens lättjordsområden beror sannolikt på edafiska skäl. Överallt klimathärdig. Utbredningstyp: N1.

Trädgårdsodlingar, rabatter, hamn platser, bangård. Förr sannolikt delvis införd med barlast. -19 (14).

Sannolikt något förbisedd.

(L. moluccellifolium)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från mångdubbelt fler (ca 150) rutor vid förra inventeringen; det kan dock misstänkas att en del av de äldre uppgifterna beror på felbestämningar varför minskningens storlek får anses osäker.
Kommentar: B, granskare PLa och KAO.

Mellanplister har uppkommit genom hybridisering mellan mjukplister L. amplexicaule och rödplister L. purpureum. Växten är vanligast i åkermiljöer, främst i områden med lättare jordar med inblandad sand eller grus. Den är sällsynt noterad från ruderatmark såsom jordhögar, sandtag och stentippar.

Mellanplister noterades knappt under 1800-talet och endast ett belägg finns från denna period. I Sjöstrand (1850) fastslås att växten inte observerats på Öland och i Sjöstrand (1863) är den nämnd från Småland men inte Öland. Rikard Sterner verkar däremot inte haft några svårigheter att finna den i nästan samtliga socknar mellan 1932–37. Under inventeringen har mellanplister endast antecknats från drygt 30 lokaler. De glesa fynden är relativt jämnt fördelade med någon övervikt för de östliga socknarna, troligen beroende på att sandiga åkrar är vanligare inom detta område. Längst i norr är det glest med fynd med endast tre noteringar norr om Föra sn. Mellanplister förefaller ha minskat tydligt sedan Sterner (1938), troligen är den delvis förbisedd. En annan förklaring är att de sandiga åkrar där den förr växte numera är omförda till betesmark eller planterade med tallskog.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Inkommen (?), tillfällig.
Påträffad ett fåtal gånger på skilda lokaler, i samtliga fall i kulturnära miljöer.

Mellanplister Lamium confertum i vid mening omfattar även ”mellanrödplister” L. molluccellifolium. Dessa båda taxa skiljs ibland åt, men det har varit problem att hålla isär dem under inventeringen. Här redovisas alltså mellanplister i vid mening. Arten är liksom de flesta andra plistrar kväve- och kulturgynnad och växer som ogräs i åkrar, trädor och trädgårdar och förekommer även på vägkanter och i skräpmark. Den tycks ha minskat sedan förra inventeringen framför allt i södra delen av landskapet. En möjlig orsak är att antalet åkrar minskar samtidigt som ogräs bekämpas mer effektivt.

Den verkliga utbredningen är alltså en spegelbild av kartan i Hultén (1950) som nästan bara visar förekomster på Södertörn där arten är mycket sällsynt. Mellanplister är ettårig och växer framför allt i trädgårdsland. Den undviker lerjord och finns nästan uteslutande i områden med lätta jordar. Ibland växer den också i åkrar, på jordhögar, avfallsplatser och vägkanter på öppen jord. Den ojämna förekomsten påminner om åkerkål och andra arter med sin sörmländska huvudutbredning i sydväst och har troligen liknande orsaker. Antagligen hänger den samman med fördelningen av lätta jordar men kan kanske också bero på klimat eller spridningshistoria. Mellanplister är förmodligen ganska sent inkommen och ännu ökande.

Nord- och Västeuropa. I Sverige åtminstone till Ångermanland, norrut med minskad frekvens.

Detta är den sällsyntaste av de rödblommiga plisterarterna i Hälsingland. Vi känner bara 8 gamla och 3 nya lokaler. Antalet lokaler är kanske för litet för att ge vägledning i fråga om artens utveckling under seklet, men talar snarast för en minskning. Detta överensstämmer med förhållandena i grannlandskapen, där det i Medelpad finns en eller två sentida lokaler (Lidberg & Lindström 2010) och i Gästrikland har arten inte påträffats i modern tid (Ståhl 2016).