Taxasida

smultronmålla

Blitum capitatum

L.

smultronmålla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

smultronmålla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • smultronmålla
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Blitum capitatum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Blitum capitatum L.
Svenskt namn
smultronmålla
norwegianBokmal
jordbærmelde
norwegianNynorsk
jordbærmelde
Finskt namn
mykerösavikka
finlandSwedish
smultronmålla
Danskt namn
Purpurrød jordbærspinat
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2016-08-27
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Förr odlad Nordamerikansk grönsak eller prydnadsväxt. Ev. omfattning härav i Närke är okänd. I Sverige är den förvildad från 1830-talet.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Tillfälligt inkommen, genom avsiktlig eller oavsiktlig insådd av Vägverket. Smultronmålla är även odlad som prydnadsväxt.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

1; Västerås Vid Utanbygatan (TROIL. 1860). Möjligen sammanblandad med Chenopodium foliosum, som senare anträffats vid samma gata. - Efemerofyt. Ergasiofygofyt. Det är osäkert, hur länge och i vilken omfattning arten odlats i Västmanland. Troligen omodern redan före vårt århundrade; i vår tid aldrig sedd.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

677 Chenopodium capitatum (L.) Aschers.

According to Fl. Eur. 1/1964, p. 93, the origin of this widespread species is uncertain (not native in Europe?). It is indigenous in N. America and also occurring as a weed.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: sällan odlad prydnads- och grönsaksväxt; någon gång självsådd men även inkommen som tillfällig adventivväxt med bland annat fågelfrö och gräsfröblandningar. Först uppgiven 1864 från Borgeby (enl. PUo i BJo 2001).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Smultronmållan är anslående genom sina täta, röda, saftiga (men smaklösa) fruktgyttringar. Den hör hemma i västra Nordamerika men odlades tidigare i Sverige som spenatväxt och förvildades ibland. I mälarlandskapen blev den temporärt bofast på några ställen, men efter 1900 har de svenska fynden varit mycket få.
År 1997 sågs emellertid smultronmållan på nio olika platser i Sverige, bland annat i Hultsfred Målilla 500 m SV Gårdveda station (6F2j 1517), där B.-M. Fridsén fann 20–30 exemplar (Mora Aronsson 1997, T. Nilsson 1997; belägg i Emdal). Samtliga svenska fynd 1997 gjordes på nyanlagda (högst årsgamla) vägkanter, och det visade sig att arten hade kommit in med frö av vildtimotej Phleum pratense ssp. serotinum från Kanada.
Ett fynd under liknande omständigheter gjordes i Kalmar Kalmar 2000; dessutom föreligger ett soptippsfynd. För detaljer se nedan.
Funnen i 3 rutor; tidigare uppgifter från 1 ruta. – Dels tillfälligt förvildad, dels inkommen.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Smultronmålla härstammar från Nordamerika och är introducerad i Europa som grönsak och prydnadsväxt. Både bladen och de dekorativa, röda blomsamlingarna är ätbara. Som förvildad i vårt land är den känd sedan mitten av 1800-talet. På Öland upptäcktes smultronmålla 1998 vid Idehultets rastplats, Algutsrum sn. Rastplatsen iordningställdes av dåvarande Vägverket 1997 och vägkanten såddes med en gräsfröblandning. I denna ingick rödsvingel Festuca rubra och ängsgröe Poa pratensis av svenskt ursprung (Statens utsädeskontroll i Svalöv). Dessutom frön av rödven Agrostis capillaris och timotej Phleum pratense som importerats från Nordamerika samt hårdsvingel Festuca brevipila troligen från Nederländerna. Det förefaller som denna fröblandning såddes ut på flera ställen i Sverige och även där dök smultronmålla upp, exempelvis 1997 vid Mållilla i Småland. Växten fanns kvar på lokalen vid Idehultet under ett par somrar innan övrig växtlighet tog överhanden och slöt växttäcket. Inga fynd gjordes under inventeringen.

Smultronmålla är lik bärmålla B. virgatum. De skiljs på att bärmålla har stödblad högt upp i blomställningen vilket smultronmålla saknar. Smultronmålla har mindre frön (0,6–1,0 mm), kanten är rundad eller något kölad. Fröna hos bärmålla har en platt och något räfflad kant, storleken är 1–1,3 mm. (Jonsell 2001).

Sent inkommen, tillfällig.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Felaktigt publicerad från Gotland i Petersson (2002a). Fyndet avsåg bärmålla B. virgatum (Petersson 2003c).

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Smultronmålla har sitt ursprung i Nordamerika och odlades förr både som grönsak och prydnadsväxt. Arten tycks ha kommit in med vägmaskiner vid vägbygge, framför allt vid E 6, i slutet av 1990-talet. Under några år dök arten upp i vägslänter och på jordhögar utefter den nybyggda vägen. Sedan har den åter försvunnit. 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Tillfällig, från Nordamerika, tidigare även odlad. Påträffad på tippar och nyinsådda vägkanter under de senaste åren och kanske under spridning. 5 lokaler i 5 rutor.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Smultronmållan odlades tidigare som köks- och prydnadsväxt för sina granna frukter och förvildades då i trädgårdsland och på skräpplatser. På senare tid är den funnen i nysått gräs, möjligen avsiktligt inblandad i utsädet, i Brännkyrka också på soptipp.

Nordamerika. I Sverige odlad och förvildad.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sällsynt i Uppland, liksom i Sverige som helhet med enbart tillfälliga förekomster. 14 kartblad, 16 kvadranter.
Almq. Sällsynt, oftast tillfällig.
De flesta inventeringsfynden kommer från insådda vägkanter och vägslänter. Smultronmållans frön har tydligen funnits med i gräsfröblandningar, vilket gett den en viss ökad frekvens under 1990-talet, se även Aronsson (1997a). Rapporterna har dock varit fåtaliga under 2000-talet, vilket tyder på att förekomsterna är kortlivade, troligen beroende på frönas känslighet för kyla. I en rabatt i Heby frösår den sig år efter år, men fröna överlever bara omedelbart intill husväggen

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Tillfälligt inkommen. Först angiven av Arnell (1924b) som tillfällig vid Gävle 1895 utan närmare lokalangivelse. Under senare år har arten ingått i gräsfröblandningar som bla såtts in längs vägkanter. Trots detta har arten inte blivit varaktig på någon lokal. År, Vida, Vidavägen 35, gården »Sveas«, 3 ex 2004 (GHE); Ov, Riksväg 80 mellan Kungsgården och Tegelbruket, flerstädes längs nyinsådda vägslänter, rikligt 1998 och enstaka 1999 (PST & BHE); Va, Forsbacka soptipp, gräsbesådd övertäckt del 2002 (Svenson i S) och 2003 (GOD & BHE).

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Smultronmålla har under vår inventering setts fem gånger, troligen inkommen med gräsfrö och varje gång borta efter ett år, då gräsväxten tätnat (Ågren m.fl. 2003). Inga tidigare fynd finns.