Taxasida

alvararv

Cerastium pumilum

Curtis

alvararv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Thomas Gunnarsson
Översikt
Översikt

alvararv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • alvararv
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Cerastium pumilum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Cerastium pumilum Curtis
Svenskt namn
alvararv
Danskt namn
Liden hønsetarm
Foton
Thomas Gunnarsson
Stora Vickleby alvar, Vickleby, Mörbylånga 2012-05-05
Thomas Gunnarsson
Stora Vickleby alvar, Vickleby, Mörbylånga 2012-05-05
Thomas Gunnarsson
Stora Vickleby alvar, Vickleby, Mörbylånga 2015-05-06
Patrik Engström
öst Resmo 2025-05-10
Patrik Engström
Rösslösa 2024-05-07
Patrik Engström
Rösslösa 2024-05-07
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

752 Cerastium pumilum Curt.

The occurrence of this polymorphic species (excl. subsp. pallens, see no. 755) seems to be rather irregular. It is, however, incompletely known. The distribution is on the whole the same as that of C. semidecandrum. It has been introduced into N. America.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art, nu utgången (Karlsson 2001b; den kan emellertid ha uppträtt tillfälligt istället). Kalkarv är kalkgynnad (Karlsson 2001b) och kan eventuellt ha kommit in till Blekinge från Öland eller Gotland genom sjöfarten.

Kalkarv är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: möjligen gammal och fordom bofast men endast påträffad en gång: 1822 vid Årup i Ivetofta (JAÅk det. HWei i UPS).
Förändring och hot: av okänd anledning försvunnen.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Alvararvens världsutbredning omfattar Mellan- och Sydeuropa samt Norden där den främst förekommer på Öland och Gotland som utgör nordliga utpostlokaler. På Öland växer den på kalkrik alvarmark, ofta på de mosskuddar som täcker kalkstenshällen eller direkt i tunt vittringsgrus. Den kan även hittas på lite mäktigare grusalvar tillsammans med ölandssolvända Helianthemum oelandicum liksom i betade, stäppartade torrängar. Ibland är alvararv funnen i kanten av vätar, åkerrenar, gamla sandtag och på klapperstensvallar.

Alvararv är vanlig på hela Stora Alvaret och utmed västra landborgen. Den växer även på samtliga småalvar som finns längre norrut på Öland. Alvararv har många fynd utmed västra stenkusten, från Högby sn och vidare söderut till Alböke. I östra sjömarken och Mittlandet växer den på insprängda små alvarpartier. Observera på utbredningskartan hur sällsynt alvararv är väster om väg 136, söder om Borgholm. Markens kalkinnehåll är där alltför lågt för att tillfredsställa arten.

Alvararv är lättast att känna igen när växten är ung. Då avslöjar den sig på plantornas brunröda färg och de påtagligt stora blommorna med kronblad som är tydligt längre än foderbladen. När blomning och fruktsättning fortskrider blir den svårare att skilja gentemot klibbarv C. glutinosum. Om stjälken både har glandelhår och vanliga hår även på den nedersta delen är det alvararv. Om det endast finns vanliga hår på nedre delen av stjälken blir det värre. Då får man mäta de längsta körtelhåren på foderbladen, mogna frön och längden på stiften. Hos alvararv är måtten 0,35–0,55 mm, 0,55–0,6 mm och 1,1–1,5 mm; motsvarande mått hos klibbarv är 0,25–0,35 mm, 0,45–0,55 och 0,6–0,9 mm (Letz m.fl. 2012).

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Öppen, torr, kalkrik miljö: alvarmark, hällmark, ofta i mosstuvor eller i tunn jord eller grus över hällen; även strandklapper, torrängar i jordblottor, körspår eller annan störd mark. Spridd och allmän över Gotlands alvar- och hällmarksområden, vilket även återspeglas genom andelen i undersökta provrutor. Alvararv saknas helt i områden med djupa jordar, exempelvis södra och mellersta Gotlands jordbruksbygder, samt inom öns mer uttalade sandområden. Johansson (1897) angav alvararv som ”allmän”. Dagens frekvens inom öns kalkområden motsvarar den bedömningen.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Det finns i S ett ark med alvararv (bestämt av T. Karlsson) från Kinnekulle 1890 (D. Levisson). Samlaren är inte tidigare känd att ha samlat på Kinnekulle. Troligen en feletikettering, men kanske inte helt osannolikt att växten kan finnas på alvaren. I GB finns ett ark med alvararv (det. E. Ljungstrand) från Borås 1901 (A. Molander). Troligen feletiketterat.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Alvararven är en ettårig och höstgroende ört. Den växer i skrevor på kalkhällar, ofta tillsammans med andra arvarter och andra små höstannueller. Antagligen har arten invandrat över havet direkt från Gotland på liknande sätt som fältvädd, toppjungfrulin och flera orkidéer med liknande utbredning.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Ett fynd har gjorts under vår inventering, i en plantering på kalkgrus från Öland, tillsammans med stenkrassing: