vallkrassing

Tillfälligt införd med barlast. - 1 (1).

Vallkrassing är i likhet med bankrassing en sent inkommen, kulturberoende art. Den är flerårig och växer mer eller mindre tillfälligt på vegetationsfattig och kulturpåverkad mark, t ex vägkanter, vägdiken och grustag. Under de senaste åren har den börjat sprida sig kraftigt längs vägkanter i Halmstadstrakten.

Vallkrassing härstammar från Västeuropa och kom till Sverige under senare hälften av 1800-talet.

Vallkrassingen har kommit in i Sörmland under 1900-talet. Den växer mest i gräsmattor på torr mark och har förmodligen spritts med gräsfrö. Den är flerårig och ibland långlivad. Arten kan väntas dyka upp i andra delar av landskapet.

Sydeuropa. I Sverige mest i Götaland. Inkommen med gräsfrö.

Ett av de tidigaste svenska fynden gjordes i Karlskoga i Värmland 1878. I Närke har den kommit in med frövaror och spritts bl.a. genom järnvägen och alltid varit mkt sälls.

Sannolikt ny bofast art; inkommen som ogräs med gräsmatte- och vallfrö, samt etablerad på flera lokaler.

Lid 1963.

[Till grund för HULTENS (1971) markering i NÖ. Västmanland på karta 871a torde ligga ett ark av Almquist, Ljusnarsberg: Källbäcken, fodervall, 1 ex. 1934 (S), av honom påtecknat med blyerts "Lepidium Smithii?". Exemplaret var grenigt från basen (2 grenar på arket). Överensstämmer dock inte med L. heterophyllum vad gäller formen och storleken hos skidornas vingkanter eller stiftens längd (de senare blott 0,4–0,6 mm långa); i dessa avseenden såväl som i övrigt däremot med L. campestre. (Även denna förekommer enligt herbarieexemplar någon gång grenig från basen.)]

Status: ursprungligen inkommen som förorening i frövaror samt med järnvägstransporter men nu bofast. Först uppgiven 1915 från Allerum (HMue i LD).
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men troligen något ökande sedan förra inventeringen.
Kommentar: B, granskare SSp och KAO.

Vallkrassing är ursprunglig i västra Europa och inkommen till Sverige som förorening i frövaror. I närbelägna Kalmar är den ganska vanlig och bedömdes där redan 1918 som fullt naturaliserad. Vanliga växtmiljöer på dagens Öland är ruderatmarker som gamla sandtag och stenbrott, jordhögar, grusplaner, slagghögar och dammvallar. Vallkrassing växer även i vägkanter, på klapperstensvallar utmed havet och i betade torrängar; i den sistnämnda miljön ses den på slitna partier vid grindhål eller på kreatursstigar.

Vallkrassing är en på Öland ganska sent inkommen växt som har en tydligt ökande trend. Den har sina starkaste förekomster på sydvästra Öland där den också noterades tidigt. Närheten till de rika förekomsterna i Kalmar kan möjligen avspegla sig i de många fynden i Torslunda, Algutsrum och Glömminge sn. På övriga Öland finns glest spridda fynd, påfallande ofta på grusplaner som vid uppförda mobilmaster och nygjorda parkeringar. Expansionen på Öland kan förväntas fortsätta och vallkrassing bedöms som bofast i landskapet.

Inkommen, bofast.

Inkommen, tillfällig. 
Funnen i hamnmiljö och i igenväxande åkermark i en dikad myr, varför den möjligen har inkommit till Gotland både med vallfrö och med sjöfarten.

Vallkrassing är förmodligen inkommen med gräsmattefrö i sen tid. Den är funnen i trädgårdar, på gräsmattor, vägkanter och i skräpmark.