Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2014-06-21
Taxasida
åkersyska
Stachys arvensis
(L.) L.
åkersyska är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt
åkersyska är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- åkersyska
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Stachys arvensis
Vetenskapligt namn, fullständig form
Stachys arvensis (L.) L.
Svenskt namn
åkersyska
norwegianBokmal
småsvinerot
norwegianNynorsk
småsvinerot
Finskt namn
rikkapähkämö
finlandSwedish
åkersyska
Danskt namn
Ager-galtetand
Foton
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Åkersyska är en gammal, kulturberoende art. Den ettåriga, konkurrenssvaga växten förekommer vanligen ganska sparsamt på mer eller mindre naken jord i åkerkanter, trädesåkrar, glesa betesvallar, trädgårdsland och på ruderatmark. Underlaget kan variera från lera till grus. Från norra Halland finns exempel på massuppträdande på trädesåkrar. Arten är bofast i landskapet men oftast tillfällig på de enskilda växtplatserna.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammal bofast art.
Åkersyska är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
[En uppgift från Själevad Paddal måttligt (Skotte 1968) kan möjligen misstänkas bero på felskrivning för S. palustris. Belägg saknas och arten har sålunda ej säkert påträffats i Ångermanland.]
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
1; Mälarområdet: Västerås Västerås stad 1921 (Öberg). Rätt bestämd? Sedd i eller invid den botaniska trädgården? - Efemerofyt. Xenofyt?
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1601 Stachys arvensis L.
This species is considered to originate from the W. part of the Mediterranean region. From there it has spread northwards with agriculture and ships. It has also been introduced, for instance, into N. and S. America, Australia and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 375.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 46–60 % och förr mer jämnt spridd i landskapet även om arten aldrig varit något särskilt vanligt ogräs (jfr Lilja 1838). Nationellt rödlistad (VU).
Förändring och hot: minskning med 46–60 % och förr mer jämnt spridd i landskapet även om arten aldrig varit något särskilt vanligt ogräs (jfr Lilja 1838). Nationellt rödlistad (VU).
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Åkersyska är en sydvästlig, kustbunden art som helst växer på sandig jord i åkrar och trädgårdsland. Dess naturliga utbredning når i väster norra Bohuslän men i öster endast Kalmar Kalmar. Spridda förekomster längre norrut och i inlandet är sentida och mer eller mindre tillfälliga. Under inventeringen sågs arten framför allt i trädgårdsland men i sydost även i potatis- och rotfruktsåkrar. I äldre tid förekom arten troligen mest som åkerogräs (Scheutz 1864 och primäruppgifterna).
Funnen i 12 rutor; tidigare uppgifter från 13 rutor. Sällsynt i sydöstra Kalmar län, i övrigt mycket sällsynt och i regel tillfällig. – Gammal bofast kulturföljeslagare (i sydost); troligen försvinnande.
Åkersyskan finns på den nationella rödlistan och betecknas där som sårbar (Gärdenfors 2005).
Funnen i 12 rutor; tidigare uppgifter från 13 rutor. Sällsynt i sydöstra Kalmar län, i övrigt mycket sällsynt och i regel tillfällig. – Gammal bofast kulturföljeslagare (i sydost); troligen försvinnande.
Åkersyskan finns på den nationella rödlistan och betecknas där som sårbar (Gärdenfors 2005).
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Åkersyska anses ursprunglig i västra Medelhavsområdet och har via jordbruket inkommit till Sverige. Fynd under 2000-talet finns främst från Bohuslän, Halland, Skåne och Blekinge. Åkersyska vill helst ha lättare, sandiga jordar men kan ibland ses på något lerhaltig mark. På Öland är den mycket sällsynt förekommande i åkrar. Liksom andra åkerogräs missgynnas åkersyska av ogräsbekämpning och om grödan växer alltför tätt. Arten är vårgroende och föredrar därför vårsådda grödor.
Åkersyska är mycket ovanlig på Öland och sågs av Rikard Sterner endast på en lokal i Högsrum sn. Lars Rodenborg fann växten 1960 vid Albrunna, S. Möckleby sn. Den återfanns på lokalen 1999 och har sedan dess varit årsviss men fåtalig. Beroende på hur åkrarna utnyttjas riskerar den lilla förekomsten att försvinna från Öland. Andra ovanliga åkerogräs på lokalen vid Albrunna är småtörel Euphorbia exigua, spjutsporre Kickxia elatine, nattglim Silene noctiflora och blåblommig rödmire Lysimachia arvensis.
Inkommen kulturföljeslagare, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Inkommen, tillfällig. Utgången.
Tillfälligt inkommet åkerogräs, senast 1950. Arten odlades också vid något tillfälle i DBW:s botaniska trädgård i Visby, att döma av ett belägg från 1906 (KJ i UPS) med kommentaren ”självsådd”.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Åkersyska är en gammal kulturföljeslagare som växer som ogräs på all slags öppen jord i åkrar, trädgårdsland och trädor. Dessutom dyker den ibland upp på jordhögar och i skräpmark. Arten har minskat kraftigt sedan förra inventeringen, men man kan fortfarande ibland få se den i massförekomst i åkrar med gles säd eller på trädor.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Troligen gammal kulturföljeslagare, men kanske mestadels tillfällig, växer i åkrar och trädgårdar på öppen jord. Konkurrenssvag. Rödlistad art (NT missgynnad). Mycket sällsynt. 8 lokaler i 7 rutor.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Åkersyskan är ettårig och funnen som tillfälligt inkommen.
Medelhavsområdet. I Sverige bofast endast i Götaland.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Bofast, ettårig, sällsynt art med utbredning i södra och västra Sverige och enstaka utpostlokaler längre norrut. Rödlistad.
Åkersyska uppträder som åkerogräs i leriga eller sandiga åkrar, i vägkanter och annan störd mark.
Åkersyska uppträder som åkerogräs i leriga eller sandiga åkrar, i vägkanter och annan störd mark.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Sällsynt ogräs i Sydsverige. Tillfälligt inkommen. Gä, hamnen 1882 (RHn i UPS).
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Noterad en gång.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förr på barlast men Neuman (1885a) anger även: ”flerstädes som ogräs i åkrar och trädgårdar”, men ger inga lokaler.