gaffelglim

Witte 1912.

796 Silene dichotoma Ehrh.

This anthropochorous species originates from E. and SE. Europe. It is widely spread by man within Europe and to N. America, Australia and New Zealand. It is increasingly rare as a weed, at least in N. Europe. With its present distribution it belongs to the amphi-atlantic plants.

Gaffelglim infördes till Sverige från och med 1860-talet med frö av rysk och östeuropeisk rödklöver (Witte 1912). I Halland tycks arten under 1900-talets första hälft ha varit ett ganska vanligt ogräs i klövervallar, men efter 1950 blev den allt sällsyntare. Det sista, kända fyndet gjordes i Släp kyrkbyn, i klövervall 1962 (O. Johansson i GB). Den främsta orsaken till försvinnandet var införandet av nya frörensningsmetoder som effektivt avlägsnade bl a gaffelglimsfrön. Sannolikt var arten till stor del, och kanske helt och hållet, beroende av frötillförsel utifrån. Några klara bevis för att växten var bofast, dvs förökade sig och spreds inom landskapet, har vi inte. – Ahlfvengren (1924): flerstädes (i klöveråkrar) sporadisk.

Ogräs i klövervallar, inkommet med frö av vit-, röd- och alsikeklöver (Kolk 1955), noterad i Sverige första gången 1868 och därefter allt oftare på Mellansvenska myrodlingsvallar (Tolf 1903). Den sågs på 1920-talet i trädgådar och under 1930-talet i klöver- och timotejvallar men är nu mkt sälls. eller försvunnen.

Inkommen som vallogräs på ett flertal ställen från slutet av 1800-talet till ca 1940 (jfr. Witte 1912) och sannolikt etablerad i Karlshamn; därefter plötsligt utgången.

Tillfälligt införd, troligen främst med vallfrö, i något fall kvarlevande några få år. Senaste belägg från 1949. - 8(7).

Från sekelskiftet fram till 1950-talet spridda fynd i landskapets olika delar; nu helt försvunnen.

Status: fordom bofast men ursprungligen inkommen med orent utsäde, bland annat rödklöver, och nu åter försvunnen. Kring år 1900 allmänt förekommande som åkerogräs men efter införandet av effektivare utsädesrensning och modernare brukningsmetoder snabbt minskande och nu försvunnen. Först uppgiven 1867 från Malmö (SATu m.fl. i LD) och senast rapporterad 1965 från Skarhult (MJön inv.).
Förändring och hot: försvunnen. Totalt uppgiven från ca 250 lokaler men endast ett fåtal fynd efter 1950 och senast uppgiven 1965. Nationellt fridlyst.
Kommentar: såvitt känt är endast vanlig gaffelglim S. d. subsp. dichotoma funnen i landskapet.

Gaffelglim inkom till Sverige under andra hälften av 1800-talet med orent klöverfrö från östra Tyskland och Ryssland. Växten var i mångt och mycket beroende av en fortsatt import med frövaror eftersom dess frö sällan hann mogna innan klöverfälten slogs av (Witte 1912). Mest uthållig förefaller den ha varit i Östergötland men numera är den tillfällig och knappast årlig i landet.

Efter primärfyndet på Öland 1893 finns sammantaget ett 50-tal fynd från följande socknar: Böda, Högby, Källa, Borgholm, Räpplinge, Gärdslösa, Högsrum, Långlöt, Glömminge, Runsten, Algutsrum, Gårdby, Torslunda, Vickleby, Resmo, Stenåsa, Mörbylånga, Kastlösa, Smedby, S. Möckleby och Ventlinge. Som synes var växten väl spridd över större delen av Öland, majoriteten av fynden är gjorda mellan åren 1900–1940. Efter 2:a världskriget upphörde i stort sett importen av förorenat klöverfrö. Gaffelglim är förutom i åkrar även noterad på trädor och i vägkanter. Inga rapporter finns från inventeringen, senaste fynd på Öland gjordes 1965 i Högby sn.

Från Öland är endast vanlig gaffelglim subsp. dichotoma känd.

Inkommen kulturföljeslagare, förr bofast, numera utgången.

Inkommen, tillfällig. Utgången.
Inkommen med sjöfarten och framför allt med klöverfrö under slutet av 1800-talet (fem uppgifter) och mer frekvent under 1900-talets första decennier (ett 30-tal uppgifter). Förekomsterna var helt beroende av tillförsel av klöverfrö, och fynden på åkrar och vallar upphörde på 1940-talet, troligen p.g.a. att sammansättningen av vallfröet förändrades. Ett fynd finns dock från Limmor klintängar på Fårö 1960. Tre sena fynd, från 1956, 1965 och 1973, gjordes i en helt annan biotop, nämligen vägrenar vid nyanlagda eller nyligen förbättrade vägar. Ursprunget till dessa tre förekomster är okänt.
För historik i övrigt se Witte (1912) och Petersson (1998).
Gaffelglim är fridlyst.

Inkommen med rödklöverfrö från Ryssland och har varit bofast som åkerogräs. Första fyndet i landskapet gjordes 1905 och arten ”har raskt spritt sig” (Fries 1945). Redan i nästa upplaga nämns att arten ”under senare år blivit mindre vanlig” (Fries 1971). 

Från slutet av 1800-talet till 1950-talet förekom den ettåriga gaffelglimmen i klövervallar spridd med importerat vallfrö (Witte 1912), Den infördes dessutom med säd från Östeuropa och spreds med avskräde bl.a. kring kvarnarna i Nacka. Arten tycks mestadels ha varit tillfällig men på den torra, grusiga kanalbanken i Södertälje tycks arten ha levt kvar i många år.

Sydöstra Europa, Turkiet. I Sverige tillfällig från Skåne till Norrland. Nationellt fridlyst sedan 1999.