Inledning

Förklaring till växtförteckningen

Ulla-Britt Andersson

I växtförteckningen finns vår samlade kunskap från inventeringen och en del av vad som tidigare publicerats i Flora der Insel Öland och Ölands kärlväxtflora (Sterner 1938 respektive Sterner 1986). Siffrorna i texten hänvisar till hur dessa uppgifter redovisas i växtförteckningen. Längst ner i avsnittet finns exempel på hur en art (ölandsstarr) kan presenteras med siffrorna utsatta.

Följande personer har skrivit delar av växt-förteckning: Anders Waldenström (starrar och gräs), Tomas Burén (fetbladsväxter, björnbär, nord- och ogräsmaskrosor), Åke Widgren (storigelknopp aggregat) samt Gabrielle
Rosquist (stor sandlilja). Övriga har skrivits av Ulla-Britt Andersson som också haft huvud-ansvaret för växtförteckningen (med god hjälp av arbetsgruppen för Ölands flora).

1. Är växten bofast i landskapet har alla uppgifter normal teckenstorlek. Är den bedömd som tillfällig är texten mindre. Om en växt felaktigt publicerats för Öland eller om ingen fynduppgift bedöms som säker sätts det svenska namnet inom hakparentes [ ]; även då är texten mindre. Det svenska namnet är det som gällde i Dyntaxa 2022-10-31 (dyntaxa.se, numera artfakta.se). Finns ett annat svenskt namn i Sterner (1986) står det efteråt inom parentes. Det vetenskapliga namnet är också hämtat från Dyntaxa. Finns andra vetenskapliga namn i Sterner (1938 och/eller 1986) står de efteråt inom parentes. I de fall det är olika i de två flororna står namnet som används i Sterner (1938) först följt av namnet i floran från 1986.

2. Under rubriken ”primäruppgifter” finns uppgifter om när växten i fråga första gången omnämns från Öland och/eller är belagd. Ofta är det Linné som under sin öländska resa var den förste att i text uppmärksamma arten i fråga. De citat från reseberättelsen som förekommer är hämtade från utgåvan 1962 på Wahlström & Widstrand förlag av Carl Linnæi Öhländska och Gothländska Resa på Riksens Högloflige Ständers befallning förrättad Åhr 1741, anges som Linnæus (1745). Även i Abraham Ahlqvists Flora runsteniensis (fem delar) finns många förstafynd och noteringar för Öland, åtminstone ett 60-tal. Fynduppgifterna i floran avser endast Runsten socken och är skrivna på latin men hjälpligt översatta av oss. I texten står dessa uppgifter som Ahlqvist (1815–17 ).

Näste gigant med många förstafynd och noteringar är Magnus Gustaf Sjöstrand som 1850 publicerade Enumeratio plantarum in Ölandia sponte nascentium, även denna är skriven på latin, i texten angiven som Sjöstrand (1850). Även dess uppgifter är hjälpligt översatta av oss till svenska. I Sjöstrands Calmar läns och Ölands flora från 1863 finns ytter-ligare några första fynd, i texten angiven
som Sjöstrand (1863). Detta verk är författat
på svenska. Övriga förstauppgifter som gått att leta fram finns angivna med författare samt årtal och går tillbaka till den artikel eller skrift där växten först publicerades, för att hitta källan se referenslistan. Om en växt första gången omnämns för Öland i Sterners floror 1938 eller 1986 anges inte detta specifikt. Det första belägg som går att finna i Virtuella herbariet och därmed är sökbart på nätet anges oftast; om belägget är granskat noteras detta. Men observera att många belägg inte finns inlagda i Virtuella herbariet varför detta inte är hela sanningen. Bland annat saknas i databasen många av de belägg som Rikard Sterner samlade och som finns i Göteborg. De offentliga herbarierna med förkortningar som anges är: Herbarium i Göteborg (GB); Botaniska museet i Lund (LD); Biologiska museet i Oskarshamn (OHN); Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm (S); Herbarium i Umeå (UME); Evolutionsmuseet i Uppsala (UPS). Ibland förekommer på beläggen felaktiga eller äldre lokalnamn, då skrivs det rätta eller aktuella inom hakparentes efteråt.

3. Efter primäruppgifter redovisas ibland utbredningen i Europa, Norden, Sverige
eller resten av världen. Detta gäller främst taxa med speciellt intressant utbredningsmönster. Uppgifterna är i de flesta fall från Hultén & Fries (1986). För trädgårdsflyktingar anges var i världen de bedöms vara ursprungliga, dessa uppgifter är hämtade ur The European Garden Flora del I till VI.

4. Därefter redovisas de viktigaste miljöer där växten i fråga förekommer på Öland. Om det finns biotoper där den troligen är ursprunglig anges detta. Någon slags vikt-
ning av vilka miljöer som är vanligast görs
i de flesta fall.

5. Sedan följer en beskrivning av utbredningen för växten på Öland idag och ibland även förr. Några geografiska avgränsningar som då återkommer är viktiga att känna till. Stora Alvaret åsyftar den alvarmark som finns på södra Öland mellan östra och västra lands-
vägen, från Torslunda och Gårdby i norr, vidare söderut till Ås. Övriga småalvar är mindre alvarpartier norr om Stora Alvaret exempelvis Karum alvar, Greby alvar, Lång-alver och Västeralver (se karta s. 88). Med östra sjömarken avses områden öster om östra landsvägen och som utgörs av naturbetesmark med torra–fuktiga gräsmarker, insprängda små alvarpartier, havsstrandängar, gamla slåtterängar med mera. Sjömarken fortsätter norrut längs Ölands östra kust, i princip ända upp till Bödabukten. Västra kustskogen är i första hand den lövskog som växer nedanför västra landborgen, söder om Borgholm, och med större eller mindre avbrott fortsätter söderut till Kastlösa. Mittlandet är området mellan västra och östra landborgarna, från Torslunda och Gårdby i söder, vidare norrut till Köping. Mosaiken med ädellövskog, hässlen (ibland betade), våtmarker, småalvar, igenväxande torrängar och slåtterängar gör området unikt. Västra stenkusten är kuststräckan på västra Öland, från Köping och vidare norrut i princip ända upp till Ölands norra udde. Gamla övergivna stenbrott, kärr, klapperstensvallar, alvarpartier samt betade och stäppartade torrängar erbjuder här många växtlokaler för Ölands speciella flora. Bödas barrskogar syftar på de skogar med tall och gran som finns längst uppe i norr, till största delen hör de till Ekopark Böda. Oftast är de artfattiga, men det finns områden med kalkpåverkade barrskogar och insprängda lövskogar som hyser intressanta växter.

6. I samma stycke görs i de flesta fall bedömning om växten minskat, ökat eller är oförändrad jämfört med äldre inventeringar. Finns utbredningskartor i Sterner (1938 eller 1986) redovisas även den statistik som Alistair Auffret presenterat (läs mer i kapitel ”Förändringar i Ölands flora” s. 153). Möjliga förklaringar till att en växt ökar eller minskar ges. I de fall vår ”magkänsla” inte stämmer överens med statistiken redovisas varför. Sammanvägning har då gjorts av antalet socknar samt antal atlasrutor med fynd idag jämfört med förr. Det sistnämnda är endast möjligt när karta finns i Sterners flora från 1938 och/eller 1986. Följande fyra frågor är också en del i den slutgiltiga bedömningen. Har växten helt försvunnit från en del av Öland? Har den intagit nya områden på Öland? Har växten försvunnit från vissa miljöer eller har den i stället lyckats erövra miljöer där den förr inte förekom? Har kvalitén på de viktigaste växtmiljöerna försämrats eller har de helt försvunnit? Viktiga förändringar i landskapet lyfts fram som kan förklara och stödja inventeringsresultatet, exempelvis ökad beskogning, dränering (genom utdikningar), minskad hävd av naturbetesmarker, upphört skogsbete, övergödning av havet med mera. Den sammantagna bedömningen redovisas under punkt 12 (se nedan).

7. Är fynden få, oftast färre än tio men ibland fler, skrivs samtliga godkända fynd ner sockenvis från norr till söder med angivande av lokaler, växtmiljö, koordinater (RT 90), uppgiftslämnare (oftast med initialer, se förklaring på s. 1413) och årtal. Eventuellt belägg anges och var det finns, i offentligt eller privat herbarium (anges som eget herb.). Vem som granskat ett belägg anges oftast; conf. står för att granskaren har bekräftat insamlarens artbestämning medan det. anger att granskaren har bestämt belägget i fråga. Ibland framgår inte vilket som är fallet och då skrivs alltid det. Finns foton av fyndet i Artportalen anges det. Olika lokaler i en socken åtskiljs med semikolon; rör det sig om flera uppgifter från samma lokal avgränsas de med ett komma (se exempel längst ner).

8. Ibland listas osäkra fynd där exempelvis belägg saknas av kritiska eller svårbestämda taxa. Äldre lokaler där växten inte är återfunnen förtecknas ibland. Även orimliga eller tidigare publicerade och felaktiga uppgifter dementeras, i det sistnämnda fallet grundar det sig ofta på belägg som ombestämts. Nyfynd för perioden 1986–1999 förtecknas ibland eller andra nya uppgifter av intresse.

9. För några speciellt intressanta växter
anges en lämplig besökslokal där arten är
lätt att hitta (se exempel längst ner).

10. Sedan anges antalet atlasrutor 5 × 5 km som växten noterats i under inventeringen och hur många procent av de 95 rutorna som detta utgör. Observera att många av Ölands 95 atlasrutor har minimal landmassa. För växter som är knutna till havsstränder anges i stället hur många procent av kustrutorna, 71 till antalet, där växten är noterad. Även antalet socknar med aktuella fynd redovisas. Vi använder oss av den frekvensbedömning som finns i de äldre flororna (se nedan). Först står hur uppgiften anges i Sterners flora 1986, följt av hur samma uppgift skrivs i Sterners flora 1938 (inom parentes). Observera att 33 landssocknar exkluderar Borgholm. Allestädes (Frqfrq.) anträffad i samtliga 33 landssocknar och överallt på flera ställen; allmän (Frq.) 31–33 socknar; tämligen allmän (Sat frq.) 23–30 socknar; spridd (Minus frq.) 15–22 socknar; tämligen sällsynt (Sat rar.) 7–14 socknar; sällsynt (Rar.) 1–6 socknar; mycket sällsynt (RR.) endast på 1–4 lokaler. Om växten inte är återfunnen i någon/några socknar anges detta liksom om nyfynd gjorts i någon/några socknar.

11. Därefter följer uppgifterna från de äldre inventeringarna om fynd i antal socknar. Där utbredningskartor finns anges även antal atlasrutor med fynd; dessa uppgifter kommer från Alistairs sammanställning (se kapitel ”Förändringar i Ölands flora”, s. 153). När utbredningskartor saknas i Sterner (1938) kontrolleras fynduppgifterna i Sterners liggare. Originalet finns på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, men genom Björn Folkessons initiativ har föreningen en kopia av liggaren, ett digert register som omfattar 13 A4-pärmar med tätt handskrivna noteringar av Rikard Sterner om förekomsten i alla Ölands socknar. Varje taxon har ett blad med fram och baksida där socknarna är placerade som de ligger geografiskt. Ibland stämmer inte uppgifterna i Sterner (1938) med noteringarna i liggaren; det gäller främst vanliga arter där Rikard Sterner inte noterat växten från alla socknar trots att frekvensuppgiften är Frqfrq. Ofta är det uppgifter om fynd i Bredsättra och Egby som saknas, antagligen besökte han ganska sällan dessa socknar. Sterner fortsatte i en del fall att skriva i sin liggare ända fram till sin död 1956. Uppgiften om sockenfrekvens i Sterner (1986) noteras men bara om den skiljer sig från den som anges i Sterner (1938). Föreningen har även en kopia av Åke Lundqvists liggare, två överfulla A4-pärmar, mestadels fynduppgifter skrivna på maskin men även med Åkes minimala piktur som kan vara svårtydd.

12. En subjektiv bedömning görs huruvida växten i fråga har förändrat sin utbredning och/eller numerär jämfört med tidigare inven-teringar: något minskande -; minskande --; starkt minskande ---; något ökande +; ökande ++; starkt ökande +++; oförändrad ± 0.

13. I en del fall finns uppgifter om vilka underarter och varieteter som är kända från Öland. Även annorlunda blomfärger eller andra egendomligheter noteras ibland. För en del kritiska och svårbedömda taxa redovisas ibland den bestämningslitteratur vi lutat oss emot när det gäller artbestämning och tips ges om hur man bäst skiljer närstående taxa. Speciellt viktig bestämningslitteratur finns omnämnd i kapitlet ”Hur gjorde vi” (s. 277). Någon gång finns andra intressanta uppgifter om växten i fråga.

14. Bedömningen på slutet om hur arten kommit till Öland och dess status i landskapet bygger delvis på definitioner i Flora Nordica (2004). Är växten Gammal har den troligen funnits i landskapet före år 1700. Några växter som är helt beroende av människans påverkan av landskapet anges som Gammal kulturföljeslagare (av Åke Lundqvist angiven som Gammal medlöpare), det gäller främst en del gårdsväxter och åkerogräs. Bofast är växten om den som ett- eller tvåårig fortlevt åtminstone 10 år utan att nytt frömaterial tillförts. För perenna eller vedartade växter ska den ha klarat av två på varandra följande generationer eller ha spridit sig kraftigt vegetativt under mer än 30 år för att anses som bofast. I övriga fall anges växten som Tillfällig.

Är växten troligen inte funnen före år 1700 anges den som Inkommen. Det kan gälla växter som spridit sig hit av egen kraft, kommit in med utsäde eller gräsfrö, ogräs i plantskolor, fågelspridda växter eller liknande. En växt som först under senare tid noterats för första gången anges som Sent inkommen, gränsen är satt till år 1986 när Ölands kärlväxtflora kom ut.

Är växten tydligt förrymd från trädgårdar eller odling och under spridning i landskapet anges den som Kulturflykting och den kan då vara bofast eller tillfällig enligt definitionen ovan. Om en trädgårdsväxt endast noterats på komposter eller tippat trädgårdsavfall men inte spridit sig vidare anges den som Tillfälligt utkommen. En växt bedöms som Kvarstående om den ursprungligen planterats på platsen men ingen ytterligare spridning har skett, detta gäller växter på ödetomter eller i övergivna planteringar.

Kartor och foton

Aktuella utbredningskartor finns för en majoritet av växterna förutom de med få fynd som har lokalförteckning (se ovan). Är växten högst tillfällig på sina lokaler och bedöms ha liten spridningspotential i landskapet saknas någon gång både karta och lokalförteckning. Alvarmark har en brunorange färg, öppen mark (betesmarker och åker) är gul och skog (både löv och barr) är grön. Är fynden många och väl spridda i landskapet saknas ibland karta. Fynduppgifterna har validerats innan de tas med på kartan. De kartor som förekommer i Sterner (1938) finns alltid med. Ibland publiceras även kartan från Sterner (1986). Det gäller de fall där karta saknas i floran från 1938 eller där utbredningen skiljer påtagligt mellan kartorna i de äldre flororna. För några speciellt intressanta växter, främst de som ökat eller minskat påtagligt, har nya kartor gjorts för gamla fynduppgifter. Uppgifterna är då hämtade från Sterners och Lundqvists liggare samt respektive floror, inklusive de belägg som gått att söka fram i Virtuella herbariet. Detta anges som Fynd t.o.m. 1986.

Foton som finns i floran fyller flera uppgifter. De kan visa en typisk eller intressant miljö där växten förekommer, peka på bra kännetecken eller en intressant avvikelse från det normala. Ofta är ett foto bara vackert,
vilket inte är minst viktigt i sammanhanget. Om inte annat anges är samtliga foton tagna av Thomas Gunnarsson. Alla utbredningskartor i boken är gjorda av Thomas i programmet Arc Map.