Ursprunglig.
Beståndsbildande i agmyrar och träskkanter; även som inslag i vätar, kalkgräsmyrar, källmyrar och starrmyrar. Ibland som expanderande runda bestånd (kloner) ute i grunda träsk. Agen har minskat betydligt i areal sedan öns stormyrar dikats ut, men är fortfarande allmän. Enligt Våtmarksinventeringen (Martinsson 1997) upptar ”kärr av ag-typ” en areal av 3 037 hektar på Gotland. Ag registrerades ofta under den inventeringen (plats 26 med 73 noteringar, vanligast var blåtåtel Molinia caerulea med 309 noteringar).

Ag har använts som material för taktäckning. Linné (Linnæus 1745b, 25 juni 1741) skriver: ”Folket täkte med denna Aghen de mäste sina Ladugårds Tak; de slå af honom med Lia emellan Midsommar och Ols-Mässa, då han lägges liksom i Band otorkad tilsamman, utan at man bryr sig om, hwilken ända sitter ut; Taken, som här af blifwa lagda äro både bättre och tätare än af Halm.”