Ursprunglig. Naturligt i fuktmarker, alkärr, gölar, bäckar och åar, sekundärt spridd till kanaler, diken, körspår, grustag, diken och bryor. Mindre vanlig inom öns kalk- och skogsområden. Antalet fynd under Projekt Gotlands flora tyder på att gotlandssvalting är ungefär dubbelt så vanlig på Gotland som svalting A. plantago-aquatica.

Eftersom gotlandssvalting uppmärksammades först i början av 1900-talet är det svårt att göra jämförelser av dess frekvens över tiden. Förmodligen är frekvensen, trots utdikningar, ändå konstant eller högre, då gotlandssvalting nu också förekommer i mer kulturskapade miljöer.