jättevallmo
Papaver lasiothrix
Förvildad, kvarstående, bofast.
Trädgårdsväxt, fröspridd till vägkanter nära hus och spridd med utkast till skräphögar. Tål torra förhållanden bättre än orientvallmo P. orientale och kan leva kvar länge på helt ohävdade platser.
På en lokal har jättevallmo helt naturaliserats: Hejde ca 400 m sydväst Ekeskogs, på en gammal ödetomt på en kulle av revkalk (16557- 63662- BGJ; Johansson & Larsson 1996). Här observerad sedan 1970-talet, ännu riklig. Förutom ovan angivna fynd tillkommer sju fynd, rapporterade tidigt under inventeringarna som P. orientale, men som förmodligen avsåg jättevallmo.
Första fynd
Gotlands Botaniska Förening (1994) i Förteckning över Gotlands kärlväxter. Mer utförligt hos Johansson & Larsson (1996). Tidigast observerad i en vägslänt nära lasarettet i Visby, varifrån den har varit känd sedan 1960-talet, då den kom in i samband med att ”ängsblommor” såddes in och där den ännu finns kvar i riklig mängd. Tidigast samlad i Östergarn 1963 (K. Hasselrot i LD det. T. Tyler 2009), men exemplaret kan ha varit odlat.
Utbredning
Sällsynt, 24 kartblad, 26 km2-rutor.
